Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1866, sida 2

asto tilldragelserna i feniavismens historia. rganisationen i Unionens norra och vestra ater hade gjort så stora framsteg, att cherna i de särskildta distrikterna, hvilka, var och en efter sin rang, förde titel af Centres eller ,IHead Centres, hos John yMahony, den bögste Head Centre i Ameika, påyrkade sammankallandet af en konress. En sådan, sammansatt af alla Head sentres och Centres, församlade sig äfven en 3 November 1863 i Chicago och förandlingarne i densamma, hvilka hufvudakligen försiggingo i offentliga sessioner, jorde den oinvigda publiken först bekant ned feniernas tillvaro och mål. I en hemig session antog man tre resolutioner, hvila hade specielt afseende på den i Irland sedrifna sammansvärjningen. Polisen har land Lubys papper anträftat en af OMahoi undertecknad afskrift af dessa resolatioer, hvilka innehöllo: att kongrossen erkänle den iriska republiken och förband sig tt hos alla fria nationer genomdrifva erkänandet af denna republiks oberoende; för let andra: att erkänna centralexekutionen i rland såsom representerande det feniska )rödraskapet i Europa; och för det tredje: utt understödja Stephens af alla krafter. En pamflett, innehållande en för den större puliken afsedd berättelse om kongressens förhandlingar, utspriddes i tusentals exemplar håde i Amerika och Irland, och intrycket häraf vållade, enligt alla sammanstämmande berättelser, en mäktig lyftning i den feniska onthusiasmen. Den 28 November utkom, Lå Lubys förlag och redigerad af OEeary, första numret af veckoskristen ,The Irish People, seniernas sedan så berömda organ i Irland, hvilken ända från början alls icke gjorde någon hemlighet af den sak, som den representerade, och hvars redaktionsbyrå blef en samlingsplats för den iriska sammansvärjningens hufvudmän. Men enär man var klok nog att inskränka diskussionen inom gränserna för pressens frihet och de der bakom liggande praktiska förehafvandena sorgfälligt doldes, kunde regeringen icke finna någon anledning att blanda sig i saken. I verkligheten väckte i England utkommandet af den feniska journalen endast ett snart öfvergående uppseende, och lika vigtiga som dess ledande artiklar, bref och andra meddelanden måtte hafva varit för de feniska subskribenterna, lika ringa var den uppmärksamhet som i andra kretsar egnades denna agitation, i hvilken man icke ville erkänna något annat än några i feberyrsel försatta fanatikers drömmar. Emellertid förberedde det feniska partiet nya steg till utvidgandet af sitt inflytande. Det var icke tillräckligt att i allmänhet vara ense om medel och ändamål samt att genom anvärfningar öka antalet af förbundsbröder. Man behöfde pengar och vapen; och för des sa nödvändiga hjelpmedel sågo sig de iriska fenierna nästan helt och hållet anvisade til sina amerikanska bröder. Redan i ett a sina första numror hade , Irish People öp pet förklarat, att, vid de förändringar mar ville genomdrifva, kunde man icke räkna på hvarken presterskapet eller medelklassen .Ty dessa stånd — så yttrade , Irish People — hade helt och hållet öfvergifvit det ir ländska folkets sak genom Enoglands konces sioner, och den sanne patrioten kunde ickt annat än på det högsta beklaga den refor matoriska lagstiftning, som tog sin början å 1829 och från hvilken detta främmande in flytande daterar sig. Såsom revolutionära ele menter qvarstodo således endast handtverkare fabriksarbetare och proletärerna på landet klasser, hvilka icke hade annat att offra äl sin patriotism, utan väntade allt öfrigt a agitationens ledare. I Amerika förhöll de sig helt annorlunda. Ea stor del af de di flyttade irländarne hade kommit till ett viss välstånd och, hvad ännu mer var, på sådai beredvillighet, som ville göra penningeupp offringar för den fosterländska saken, va ingen brist. Så följde på kongressen i Chi cago våren 1864: Chicago Fair, en bazar hvars synliga ändamål var att understödj nödlidande irländare, men som i verklighe ten tillkommit för uppsamlande af skatte för det feniska brödraskapet. Vid denn tid begaf sig Stephens till Amerika, de han, ända till slutet af Juli 1864, reste om kring och agiterade, under namnet kapte Daly, träffado åtskilliga öfverenskommelse med OO Mahony personligen och mottog be tydliga penningesummor. På det högsta be låten med resaltaten af sin resa återvänd han i Augusti månad till Irland och bedre sedan, ännu ifrigare än förut, den sträng militäriska organisationen af det feniska brödra skapet. Redan förut hade flera fenior blifvi ställda inför rätta, och en af dem dömdes för soldaters förledande att ingå i förbun det, till mångårigt tvångsarbete. För öfrig gick agitationen framåt utan några anmärk ningsvärda hinder; äfven lemna de nyast undersökningarne intet tvifvel om att de n anförda fallen icke voro på långt när de er