Irland och Fonierna. (Utdrag ur tidskriften ,,Unosere Zeitk.) Man har kallat Irland det engelska Polen, och om man härmed vill beteckna dessa beggo länders krigstillståad mot de öfver iom herr,kande folken, så måste medgifvas, att det icke fattas vissa enalogior, hvilka berättiga till en sådan jemförelse. Haru stor mellertid skillnaden är mellan Irlands och Polens stälining, bovisar redan don flyktigasto bidk på do sista upprorssörsöken i dessa begge läader. Den polska rebellionen kundo end-st qväfvas i strömwar af bled. I Irland kom det deremot icko eu gårg till någon väpnad sammandrabbning, och i fall icko alla tecken bedrega, skall den med namnet senier botecknado sammansvärjningen icke hafva till följd något onnat resultat, än fortsättningen och utvecklingen af de reformer, hvilka redan år 1829 afsågo att förbinda och närmare förena det iriska folket med det engelska. Besittningen ai Irland är för Eogland, nu som då, oa polirisk nödvändighet. Men antalet af dem, hvilka för bibebållandet af denna besittning vilja trotsa på den starkares rätt, har länge aftagit allt mer och mer. I verkligheten förefinnes hos Englands politici af ella partier knappt någon meningsdkiljaktighet i ofseende dorå, stt icko det onda verksamma sättet för fullbordandet af Irlands eröfring är befrämjandet af vålmågan samt förvärfvardet af iriska folkets sympatbier, och lika visst är, att den närvarande ställningen i Irland tydligen bevisar huru välsignelserika vorkningarne af dessa åsigters tillämpning varit. Icke destomindre är fenianismen ett historiskt fak:um, hvilket förtjenar stor uppmärksamhet. Do rätta utgångspunkterna för utredandot af tillkomsten utaf denna sammansvärjning torde vara: OConnells agitation och den stora hungersnöden under åren 1845 — 47. Under förstnämnde agitation uppkom ett parti, hvilket sattado den bestämda öfvertygelson, Annnknggg —