Mandanslickan ). Berätzeloe från Rhen och Missouris slodområde. Af BALDUm MöLLHAUSEN. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg) — Tala inte så, o, tala inte på detta sätt, svarade Kate hastigt, ty den bitterhet, som jag ofrivilligt, och likasom af harm mot mitt öde, hade inlagt i min röst, undföll henne ej, — jag känner ingen annan klyfta, som kunde skilja mig från den ensamme okenjägaren, än bristen på den kärlek en hustru bör hysa för den make hon har valt. Ni bar läst i mitt bjorta att en sådan kärlek sianes der, men jag deremot försyndade mig mot er, omedan jag icke redan i början belönade ert förtroende med samma hängifna öppenhet. Men ni är ädelmodig, ni skall icke tadla mig derför, utan äfven förlåta mig, sedan jag aflagt en fullständig bekännelse för er och meddelat er min heligaste hemlighet. Och jag vill det, ja, jag vil det, här är min band derpå; ni har de största enspråk på mitt systerliga förtroende, och med systerligt förtroende vill jag äfven tala till er! — Nej, nej, miss Kate, återtog jag och tryckte lätt hennes framsträckta hand, — jag har ingen rättighet att intränga i ära hemligheter. Jag känner ert beslat; hvad som är mig bestämdt att bära skall jag bära, ) Se H.-T. N:o 1—62.