Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1866, sida 2

Om ulvidgad verksamhet för qviunan. Vi meddela hör nedan den i gårdagens blad omnämnda uppsats i Malmö Suällpost, så lydande: Qvinnans ställning inom samhållet är ett eume, som liflgt blifvit behandladt både vid riksdagen och inom pressen, och det är också af sådan vigt, att det väl förtjonar den största uppmärksamhet. Som i de flesta frågor af betydelse, så äfven i denna hafva de olika meningarne stått skarpt emot hvarandra. Den ena sidan bar önskat tilldela qvinnan alla de sociala rättigheter och förmåner som äro mannen tillerkanda, medan den andra velat bibehålla hennes verksamhetskrets inom de gränser, som under våra närvaraede förhållanden äro för henno utstakade. Det skulle säkert förefalla de flaste besynnerligt att se fruatimmer som kavalleriöfverstar, eller universitets-profeszorer, eller stadsfiskaler, eller i flera andra af de offentliga besattningarna. Och hvarföre? Hufva vi icko med hänförelso läst hur Jeanne dAre förde Frankrikes bärar till seger, har Christina Gyllenstjerna försvarade Stockholm och Blinda i spetson för Wärendsflickorna besegrade fionden? Och visade icke dessa lika rycket mod och tapperbet som någon man sr visat? Har icke bistorien bevarat namnen på fruntimmer, utrustade med så mycket snille och lärdow, att de med heder skulie intaga sin plats i katedern inför en votgirig ungdom, och hafva vi icke talrika exempol på fruntimmer, som visat sig lika rådiga och raska i farans ögonblick som trots någon mar, hvilken varit försedd med den galonerade uniformen till tecken på att han varit ott skydd för den allmänna säkorheten? Det högsta embetet i staten får qsinnan i vissa stater vårda, och en stor författare yttrar, alt jemförelsevis med mängdon, hafva flera drottningar utmärkt fig än konungar. Historion bevarar i detta fall bland andra de stora nutanen af ISZEbella af Castilien, Elisabeth i England, Mä:ria Theresia i Österrike, Catharina den andra i Ryssland och drottning Margaretha i Sverige. Har do sociala förhållandena i en framtid komuua ett gestalta sig, derom är svårt att profetera. Do gå framåt efter lagar, som gga i den eviga vishetens plan, och som menniskan svårligen på förband kan beräkna. Men vi se dock spåren af kulturens gång, och vi so dagligen för ögonen frukterna af dess jomna utveckling. I fordna dagar voro qvinnorna i Sverige arflösa; de fingo ingentiog ärfva och ingenting ega; de omyndiga upprälenadea i svenska lagen: ,öfvermagar, jungfrur och vanvettige, en eget sammansatt trio. Det var Birger Jarl som stiftade lagorna för qvinnofrid och förordnade att qvinnan skulle ärfva hälften mot mannen. Sedan anktes icko på den saken förr än konung Oscar gjorde sings humana grocdsstser gållanda och gaf qviunun full arsfsrått, samt stadgade äfven den pya lagen om gistorätton. Förut hade erklingen rätt att taga två tredjedelar i boet, men enkan blott en tredjedel. Äfven denna orättvisa blef af konung Oscar fd. Scdan har dena svenska qvinnan fått rätt utt vara myndig, och hennes sociala ställning har ingått i det stadium, att denna fråga utgör en af dem, som vår tid vill söka att lösa till hennes egen och tiil sambållets båtned. Frågan är endast om bästa sättet alt gå till väga och att få ett resultat som är praktiskt och utförbart, utan att förrycka henne ur den speciela position som hon in— —