PARKERS SKRIFTER. Theodor Parker, det nittonde seklets Luther! — Hvilken religionens, bildningens och frihetens vän känner ej sitt hjerta slå med kraftigare, liffallare slag vid ljudet af detta namn? Hvad har han då gjort denne märkvärdige man, hvars rykte redan går öfver all land både i nya och gamla verlden? Han har talat sanning — från predikstolen. IIan har talat till sitt folk, gin tid, sina åhörare, han har vågat gissla sin tids synder. Han har återförmält religionen med det praktiska lifvet. Vi säga återförmält, ty de hafva varit förenade en gång förr under katolska kyrkans välde. Katolicismens grundtanke var, att religionen skulle genomtränga och helga lifvet, att menniskan i all sin handel och vandel städse skulle ha Gud för ögonen. Men Gud utträngdes svart af helgon, påfvar och prester; religionen, i stället att genomtränga och besjäla lifvet, förslafvade det och sänkte menskligheten i hierarkiens bojor. Det var mot detta det praktiska lifvets slafveri under religionen, representerad af prestväldet, protestantismen protesterade. Men denna protest har under tidernas lopp urartat till ren äktenskapsskilnad. Religionen har blifvit en blott Söndagsreligion och det praktiska lifvet ett profant hvardagsarbete. Katoliken bad, arbetade — och syndade om hvartannat alla sju dagarna i veckan; protestanten arbetar och syndar sex dagar i veckan, dermed har hans religion ingenting att beställa; men å den sjunde — ja då kan han, om han vill, gå i kyrkan och höra en predikan enkom för Böndagen, utan sammanhang med veckoarbetet eller veckosynderna. Praktiskt lif sex dagar utan religion, opraktisk religion en dag. Gud har dragit sig tillbaka ur verldshvimlet och sitter nu i kyrkan och — sofver; vill du vara religiös, gack dit och gör kummaledes. Ett nytt reformationsarbete är börjadt, en protest mot de protestantiska kyrkornas opraktiska, traditionella, formella Söndagskristendom är inlagd, ett nytt äktenskap mellan religionen och lifvet är stiftadt — af Theodor Parker. Se der hans plats och be ydelse inom den religionshistoriska utvecklingen. Han har icke velat bilda en ny sekt, han har icke tillagt några nya dogmer till kyrkans och statens auktoriserade kristendom; men han har velat återföra denna till Kristi kristendom. Men, säger man, af en så storartad praktiskt-religiös verksamhet borde ock några stora praktiska resultater kunna uppvisas. Nåväl, vi kunna redan uppvisa tvenne fakta. Fyra millioner befriade slafvar välsigna Parkers namn, och i dessa dagar fromlägges för kongressen i Washington en petition från Amerikas qvinnor om rösträtt. För dessa båda id6er, slatvens befrielse och erkännandet af qvinnans medborgarrätt i staten, kämpade Parker med sin ljangande vältalighets hela styrka. Mänga tänkare, det är sannt. hafva före Parker tänkt de sanningar, för hvilka han kämpat, många talare hafva före honom uttalat dem både från lärdomens kateder och folktribunen; men han har uttalat dem trån predikstolen, han har uttalat sanningarna i religionens namn, han har förmedlat deras öfvergång från förståndsfakta till fakta i folkets religiösa medvetande; han har upphöjt idäen till moralisk magt och derigenom satt i rörelse den mäktigaste häfstång verlden eger. Men må hans egna arbeten föra hans talan. Redan har Tyskland med entusiasm på sitt språk tillegnat sig alla hans arbeten. I vårt land hafva ännu blott 3:ne delar utkommit, men dessa hafva dock redan varit nog att äfven här göra Parkers namn kändt och vördadt. Derföre och då vi från den grånade frihetsvän, hvilkens skickliga penna skänkt oss dessa trenne öfversättningar, icke torde hafva flere att hoppas, våga vi ett försök att fullfölja det påbörjade arbetet, i det vi för svenska allmänheten framlägga följande prenumerationsanmälan, förlitande oss på en kraftig uppmuntran trån alla religionens, sanningens och frihetens vänner. Upsala den 15 Februari 1866. Victor Pfeiff.