Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1866, sida 3

Wenerns strand och delar, på sin vidare sträck. ning mot bergslagen, i tvänne ungefärligen like hälfter det landbälte, som söder om sig ha Wenerns vatten och mot öster det system af in: sjöar, kanaler och jernvägar, som, under benämuing af Sjöändans kommunikationsled, förenar Filipstaas och kringliggande bergslager mec Christinehamn. Först sedan denna linie passerat omkring 5 af hela sin längd, öfvergår densamma Clarelfven, likasom sedermera vid Nilsbysundet Frykarnes vatten. Denna de begge liniernas olika sträckning, den enn parallelt med och den andra vertikalt mot förut befintliga vattenkommunikationer, utgör, i förening med Nilsby-liniens läge inom provinsens inre delar, den naturliga grunden till den öfvervigt i ekonomiskt hänseende, som Utskottet, enligt hvad i det följande närmare kommer att visas, funnit Nilsbylinien ega. Visserligen hafva såväl styrelsen öfver statens jernvägsbygenader och Kongl. Mej:ts befallningshafvande i Wermlands Jän, uti deras här ofvan omförmälda underdåniga skrifvelser, som jemväl Kongl. Msj:t i Dess förevarande nådiga proposition, förklsrat Nilsby-linien vara af större fördel för provinsen Wermland, dess Jernhandtering och trävarurörelse, men det företräde detta alternativ sålunde ansetts ega, haridels hos Kongl. Mej:ts befallninghafvande vunnit endast ett vilkorligt erkännande, gållande allenast med den förutsättning att en bibana från Filipstad komme till utförande, dels jemväl af Kongl. Msj:t icke blifvit ansedt så framstående, att derur kunde hemtas skäl för de större uppoffringar från statens sida, som detta alternativ erfordrede. Utskottet, som härom nyss angifvit en annan mening, lärer alltså här böra uppställa en jemförelse mellan de begge alternativen, icke allenast med afseende å det fall att en bibana kommer till stånd, utan jemväl för den händelse att ingen sådan biefve anlagd; och då af dessa begge förutsättningar den sednare, om än föga antaglig. likväl innefattar den grund, hvarpå staten, såsom anläggare af stambanan, måste, så änge ännu ingen bibana fianes, göra sina b2räkningar, bör följaktligen jemförelsen i främsta rummet omfatta de begge alternativen, sådana desamma utan afseende på någon bibana gestalta sig. Till ledning för denna jemförelse måste naturligtvis läggas en beräkning öfver de begge liniernas blifvande trafikinkomster. Vansklizheten af dylika beräkningar är visserligen utskottet icke obekant, men på sannolikhetens vig kunna likväl vinnas resultater, de der, om än något föränderliga, ändock kunna antagas angifva det hufvudsakligen rätta. Sålunda torde man, utan fara för misstag, kunna om begge linierna säga, att för all den trafik, vare sig at personer eller varor, som kommande från Kristinehemn passerar Werml.nd mot Frykervd och Arvika, äfvensom för hela den trafik, som från sistnämnda trakter ställes österut eller för hela den så kallade tronsitotrafiken, blifver ena eller andra alternativet alldeles likgiltigt och denna trafik följaktligen för begge linie na en och densamma. I fråga åter om den! fik, som mellan da begge ändpunkterna må k na genom det ena eller andra alternativet upp hemtos, har, hvad sarskildt angår den lokala persontrafiken, den anmärkving visserligen blifvit gjord, att då inom tre mils afstånd från den norra linien äro boende omkring 12.000 personer mera än inom samme afstånd från den sö ira, fördelen af en större persontrafik så mycket hellre borde antagas komma den förra linien till godo, som den södra sträckningen åt de i dess närhet under flera mils längd parallel: öpande vattenkommunikationerna alltid måste fstå åtminstone någon del af den lokala persontrafiken; men äfven om man, utan afseende närå. anser begge linierna, hvad lokal personfik beträffar, i allmänhet likatällda och derörutan lemnar obestridt, att grannskapet af staden Karlstad, såsom sätet för länets och stifets styrelse, kommer att åt den södra linien, emförd med den 1orra, tillskynda ett öfverkott i persontrafiken, lärer det ändock kunna ntages att detta öfverskott blifver så obetydigt, att någon våsendtligare rubbning i kalkyen derigenom icke kan uppkomma. Beträffande itter den lokala godstrafiken har utskottet icke cunnat underlåta att egna synnerlig uppmärksamhet åt bvad styrelsen öfver stateng jernvägsrafik i sin här ofvan omförmälda skrifvelse haft tt upplysa om förhållandet med varutrafiken rid Dejeforsfallen och Forshaga sluss. Såsom i lenna skrifvelse omförmäles, anser styrelsen, på run l af sin egande kännedom om nuvarande raktförbållauden, sig Vunna antaga, att största lelen af den trafik med plank och stårgjern, om nu passerar Dejefors för vidare transport sver Karlstad till Göteborg, skall, om Nilsbyinien kommer till stånd, från Dejefors begagna ernvägslägenhet till sistnämnda stad. Såsom tt minimum af denna trafik beräknar styrelsen tt åtminstone 25,000 tolftar plank och 150,000 entner stångjenn och stål skulle från Dejefors lifva föremål för jernvägstransport till Göteorg, under det att andra för utskottet framagda kalkyler upptaga 45,000 tolfter plank ch 240,000 centner brukseffekter. Men äfen om man stannar vid den jåga beräking trafikstyrelgen avpgifvit, skulle bruttoinromsten af dnnna trafik, oaktadt taxeprisernas motsedda ned ärtning med 20 procent, ändock ippgå till 207,000 rår eller 34,000 rdr utöfver jet belopp, som, enligt 1865 års trsfiklförhållanlen vid statens jernvägar. erfordrades för att stadkomma den nettobebållning af å9, O00 rdr, om motsvarade sexprocents ränta å skilnaden nellan Nilsbyliniens högre och Karlstadsliniens ägre anläggningskostnad. IIela denna trafik, om, om horra alternativet valdes, skulle omelelbart efter jernvägens öppnande vara att påäkna till ett sanvolikt viåa högre belopp än let nu angifna, komma deremot, om södra alernativet antoges, att för stambanan gå alldeog förlorad, erär fraktpriserna från Karlstad ill Göteborg sjöledes öfver Wenern ställde sig å billiga att någon täflan från jernvägens sida cke kunde ifrågaskomma. In särskid tillöking i godstrafiken skulle jemväl komma Nilsbyinien till godo genom den vexeltrafik, som melen Fryksdalens skogbärande trakter och den estligaste delen af Filipsstads bergslag antagigen måste uppstå, äfven om dennz vexeltrasik f skog och kol å ena sidan samt malm och ackjern å den andra först genom en bibanas nläggande från Tilipstad till Noruustrakten unde få sin fulla betydelse. På dessa förhålanden grundar utskottet en bestämd öfvertyelse derom, att Nilsbylinien, äfven om ingen ibana till Filipsstad blefve anlagd, eger sådane konomiska företräden framför Karlstadslinien, tt staten för den högre anläggningskostnaden kulie kunna påräkna en inkomst så mycket örre än inkomsten af Karlstadsliuien, att med fvirskottet icke allenast kunde godtgöras x procents räntafå den summa af 1, 150,000 riksater, som utgör skilnad i anläggningskostnaen, utan jemväl deröfver tillskynda staten en ske så obetydlig vinst. Men en ännu större förel af dette, sålunda i och för sig sjelf fördelktigare, altervativ anser ntskottet vara att, geom Nilsbyliniens antagande, möjliggjordes aniggandet af den bibana från Filipsstad till traken af Norum, som, under förutsättning af rorra iniens antagande, redan erhållit aktieteckning ll det belopp, com för ett bolags konstituerane ansetts erforderligt, och om kvilken bibanas uflytande på Wermlands framtida industriella tvec alla gukto r haft den bhästa me