Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1866, sida 3

Till Allmänheten! Sedan hos Fattigförsörjnings-Styrelsen anmälan förekommit, att tiggeriet här i staden återigen börjat tilltaga i en oroande grad, serdeles af personer från angränsande församlingar och af kringstrykande barn, som antingen försumma sin skolgång, eller på lediga stunder dertill af föräldrarne uppmanas, har Styrelsen, för hvars omtanka utrotandet af dylikt oskick ständigt varit ett vigtigt föremål, funnit sig föranlåten att, i likhet med hvad förut någon gång egt rum, framställa den anhållan, att inga allmosor, under hvad förevändning som helst, måtte varda vid dörrarne utdelade, utan fasthellre att de bettlande till Fattigvården hänvisas, för att der få behofvon undersökte och afhulpne. Med kännedom om de rikliga understöd, som i många former tillhandahållas, hyser Styrelsen den öfvertygelsen, att ingen anledning till bettlande egentligen förefinnes; och då erfarenheten Järt, huru, i de flesta fall, de gåfvor, som barmhertigheten tramräcker, endast missbrukas och förslösas, samt det lemoraliserande inflytande tiggeriet utöfvar på lattjefalla barn alltför väl är insedt och kändt, anser sig Styrelsen destomera befogad ill denna uppmaning som den städse låtit sig angeläget vara, att lindra allt verkligt nom samhället förekommande behof och för sådant åndamål, bland annat, gått i författning om tillband-hållande på Kamererarekontoret i Försörjningshuset af såkallade nitpolletter, efter ett pris af 6 öre pr stycke, ör de fattigaro af arbetsklassen, som vilja illgodogöra sig denna billiga utspisning, eller ör den öfriga allmänheten, som önskar att öreträdesvis på detta sätt afhjelpa någon illäfventyrs känd och vitsordad nöd. Utan m så beskaffad förutgången undersökning notarbetas Fattigvårdens ändamål, och med ull visshet kan det antagas, att hvarje anat utdelande af allmosor, isynnerhet åt tigande barn, verkar i högsta grad skadligt ch olycksbringande. Göteborg den 13 Februari 1866. Fattigförsörjnings-Styrelsen. 12011.1