Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1866, sida 2

Icke blott att den af utskottet underskat-st de eller förnekade rörelsen af kol och mal-ge er mellan Östra och Vestra Wermland blif-äle r mycket stor — häri ligger just den norra ly mans väsentliga betydelss); — äfven trafiken te de tunga effekterna: jern och plankor, V ivor mycket betydlig, och denna, märk väl, Af annar icke på linien inom Wormland, utan vi tr ned utåt kela nordvestra stambanan tiillst öteborg och andra orter. Denna bana sår gi ltså härmed ett ofantligt tillflöde. — När m tskottet bestridt möjligheten af en sådan u ansport, så kunna vi deremot ställa be-A ämda sakuppgirter. le Och denna större godstrafik är redan, un-ser nuvarande jernoch trävaru produktion, d i stor, att den långt uppväger räntan m å det högre anläggningskapitalot. Men man k ir dock icke afsa hvad som nu är, utan as vad denna produktion kan och bör blifvs, 5 den stund den lystas af den mäktiga håäs-v raft, som kallas kommunikationer. ä Och här komma vi till det första och vig-I gaste statsintresset, som utskottet alls ickelg agit i betraktande, nemligen tillgodogöran-s et af de naturliga rikedomar, som kunna nnas äfven i föga befolkade trakter — ja sven å sådana der ingen enda häst utgått l rån en gästgifvaregård; men som äro nästan s ärdelösa och föga eller intet bearbetade, till! Sljd af transporternas dyrhet och svärighet.C Det är afseende härå, som framkallat des ostbara väganläggningarne till Gellivara; det r samma sak, som gör den föreslagna Frövi s dalu-banan så betydelsefull. Det är sammass mständighet, som talar så högt för stambass ans dragande den norra farleden genom Wermland. Här ligger nära en femtedel af hela Svereg jerntillverkning, men den är dock endast n ringa början till hvad den kan blifva, om len får — kommunikationer. Man känner vad de redan anlagda små jernbanorna i Wermland uträttat. Då man, vid deras anäggning, beräknade en tillvext i transporten M så och så många procent, så har verkligicten visat att den blifvit så och så många gånger den ursprungliga. Vår jerntillverkning fordrar ovilkorligen, om den skall blifva lönande och om Sverge skall ätertaga sin naturliga plats på denna produktions område, att den ökar sina dimensioner. Der man nu räknar centner, måste man i en nära framtid räkna tons. Men huru är väl detta möjligt, när malmer, kol och tackjern skola nära nog kiöfjas genom skogarne eller uppoch utför landsvägarnes backar? Det behöfves ju tusental af dragare och körsvenner, för att förse ett enda bruk. Redan nu går ju största delen at provinsens arbetskraft förlorad på dessa körslor, och att gå i någon större skela framåt är under sådana förhållanden omöjligt, våra bruksegare må anstränga sig huru mycket gom helst. Endast jernvägar kunna förbättra detta förhållande. Och när det då erbjuder sig tillfälle för staten, att med den ringa uppofftingen af något öfver en million rdr, göra stambanan tillika till lokalbana för den bergsbruksidkande delen af provinsen — är det icke då en stor försummelse att lemna detta tillfälle obegagnadt? Är denna försummelse icke så mycket större, som de naturliga förhållandena måste framkalla bibanor, hvilka skola blifva nya tillflöden till stambanan? Äfven denna sednare omständighet har statsutskottet lemnat obeaktad. Utskottet har — synes det oss — alls icke sett saken med någon större synvidd. Det har fästat sig vid trafikinkomsten, och beräknat denna delvis efter några gästgifvaregårdars utgångna hästar; men har deremot förbisett betydelsen af de tunga effekternas förflyttning från axel till godsvagn. Och på det ogynnsamma resultat, som framgår af dessa oriktiga beräkningar, har utskottet grundat sitt omdöme. Deremot har utskottet alldeles icko tänkt — åtminstone ej talat derom i sitt betänkande — uppå det stora statsintresse, hvilket just utgjort första ändamålet med våra jernvägsanläggningar, nemligen landets höjande i produktion, genom öppnandet af transportleder till och genom orter, hvilkas rika produktionskällor ligga nere till följd af bristen uppå kommunikationer. Men det är väl dock detta, som här bör tagas i betraktande, särdeles i fråga om ett land som Sverge och en provins som Wermland. Det är väl vigtigare att man vinner en ökad jerntillvorkning på några millioner, än att några passagerare komma ett par timmar förr eller soånare till Karlstad eller tem minuter hastigare mellan Stockholm och Kristiania! Det är väl vigtigare att tusental af körslor inbesparas för jernproducenterna, än att biskop Sundberg får åka någon gång om året en och annan mil i sin goda vagn i stället för på jernväg. Det är ännu ej försent för rikets ständer att taga dessa enkla förhållanden i allvariigt betraktande. Mä de besinna, att det är e Staden och Länet. Landshöfdingen och grefvinnan Ehrensvärd gåfvo i går afton en lysande so:e dansante i residenshuset, hvartill alla stadens kårer, såsom militär-, ecklesiastikoch andra embetsmannastater, stadsfullmäktige, handelssoreningens och fabriksföreningens fallmäktige, m. sl., till ett antal af flera hundra personer, voro inbjadna. — Iillsyningsföreningen. Red:n har omottagit en varm insänd uppmaning. med