Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1866, sida 2

et härom har endast vunnit bondeståndets biall i sin helbet, hvaremot borgareståndet återemitterat det. Hvad de öfriga stånden angår, å har adeln återremitsterat den föreslagna förndriogen i afseenoe på val till nämndemän (att le endast skola bo i häradet och ej tillika vara vönder, blott de ej innehafva befattning i komungens och rikets ständers tjenst, att valet skall ke å kommunalstämma, och att en hvar, som ger röst å denna stämma samt sjelf är valbar ill nämndeman, eger vid valet lika röst); preteståndet åter har bifallit den med det tillägg utt för valbarhet skall erfordras äfven att ega ller innehafva i mantal satt jord. I en annan punkt föreslås, att häradsrätt skall, vid alla anIra förrättningar än lagtima ting, vara domför, dä, jemte häradshöfdiogen, tre nämdemän äro tilistades; cenna punkt afslogs af adeln, under det presteståndet antog ett annat förslag, eller att nämnden må vid andra extra förrättningar in urtima ting vara domför, då två nämndemän eller flere, högst half nämnd, sitter i rätten. Ett tredje förslag, eiler stt hos K. M:t anhålls om förberedande och framläggande af förslag till lagens ändrande i hvad angår häradsrätternas arbetssätt, har af ständerna blifvit bifallet. För öfrigt hafva åtskilliga af enskilda motionärer framlagda förslag blifvit, på lagutskottets tillstyrkande, förkastade af ständerna. Ett af lag-utskottet, till följd af rikets ständers justitie-ombudsmans motion, framlagt förslag till ändring af 1—4 Så af 12 kap. R. B. i afseende på kärande parts skyldighet att gifva vederparten del af uppskofsbeslut är af tre stånd återförvisa t till utskottet. I ett annat betänkande föreslår lagutskottet den förändring i 1 8 af 15 kap. R. B, att man i ringare brottmål och tvistemål må kära och svara genom laga ombudsman, och således sjell inställa sig endast i brottmål, der efter lag straffarbete å broitet följa kan. Detta har vunnit rikets ständers bifall, likasom äfven åtskilliga. af utskottet töreslagna förändringar i sättet för dome eller utslags utgifvande i rådstufvurätt och hos öfverståthållare-embetets kansli. Vidare hafva adeln och presteståndet till behandling förehaft lag-utskottets förslag om förändrade stadganden i afseende på vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos bofrätterna och högsta domstolen. Förutom det att utskottet afstyrkt väckta motioner om afskaffande af vadepenningarne och upphäfvande af förbudet att taga lösen för vadebevis samt om vadetidens förlängning till högst tjugo dagar från den dag då utslag meddelades, i hvilka fall de begge siåän den öfverensstämt med utskottet, har detta fö reslagit dels att upphäfva föreskrifterna om skyl dighet för den, som söker ändring i underrätt eller hofrätts dom eller utslag, att ställa bor gen för kostnad och skada, som han kan kän nas skyldig att i saken gålda (bifallet af begg stånden); dels att afskaffa revisionsskillinget (bifallet af adeln, afslaget af presteståndet); del ock att upphäfva stadgandet i 38 punkten af k förordningen den 23 Mars 1807 om skyldighe för den, som vill i hofrätt föra klagan öfver un derrätts utslag i brottmål, att, der ban blifvi till böter fäld, vid besvären foga borgen för bö terna eller bevis att de blifvit i ränteriet ned satta, eller intyg om sin fattigdom (afslaget a adeln, bifallet af presteståndet); dels slutlige att utfärda en författning, hvarigenom förord nas, att den, som i brottmål blifvit af uuderrät tilldömd ersättning för skada eller kostnad skall, ändå att klagan i hofrätt föres, njuta ut mätning derför emot borgen, efter hvad i 3 kar 5 utsökniovgsbalken sägs (bifallet af begg stånden). Dessutom har presteståndet, i sam manhang med sitt beslut om revisionsskillinger återremitterat utskottets förslag att upphäfva S af 30 kap. R.B., hvilket bifallits af adeln.