Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 1

Mandanslickan ). Berättelse från Rhen och Missouris slodområde. Af BALDUIN MöLLHAUSEN. (öfversättning af Sigfrid Nyberg.) I begrepp att gå öfver till Dalefield och erbjuda min hjelp, varseblef jag plötsligt hura svaga gnistor framblixtrade på den klippvägg, hvarifrån jag för första gången hade varseblifvit Kate. Ölvertygad att ingen annan än den listige Svartfoten kunde befiona sig der, för att genom en eldsignal underrätta sina på afstånd lurande kamrater om vårt förehafvande, fattade jag mina vapen, och sedan jag med en vink lugnat Schanhatta rörande min afsigt, skyndade jag in i den mörka regnklyftan hvarifrån en tillgänglig sluttning förde upp till höjden. Ingen märkte i mörkret mitt försvinnande, men aldraminst Svartfogel, som hade lutat sig nod bakom ett klippblock för att dölja sig för mig. Emedan jag ej kände terrängen, förlorade jag mycken tid derigenom att jag måste genom känseln utröna ett tillgängligt ställe; men så snart jag hade fattat fast fot på de nedrasade stenarne, hvilka ej gåfvo efter för min kroppstyngd, kom jag hastigare och med mindre möda framåt. Steg för steg rörde jag mig uppför den mörka branten, och emedan mokassiner af det mjnkaste skinn ) Se H.-T. N:o 1—56.