C. G. Lendahl. Bevakningskontrollör. —-ZQQZL0TGT —— Blandade ämnen. Juridiska mord i England. Följande läroika uppgifter i detta hänseende förekomma i prof. Olivecronas skrift ,,Om Dödsstraffet: Detta lands kriminallagstiftning har — säger hr Olivecrona — måhända längre, än någon annan i Europa, burit spåren af medeltidens barparism i siraffbestämmelserna för brott. Melan de gamla anglosachsiska lagarne — likasom le äldsta skandinaviska — röja en för sin tid anmärkningsvärd mildhet och i allmänhet äfven för svåra brott stadga böter, utbildade sig efter den norrmanniska eröfringen rättssedvanor, som genom en mängd parlamentsakter under 16 —18 seklerna utpreglades till ,,en nu knappt anad grymhet. Under Henrik VIII:s regeringstid (1509—1547) aflifvades ej mindre än ,,sjattiotvåtusen personer! I sjuttonde seklet dömdes endast i två grefskap, under loppet af två år, trehundra personer till döden för trolldom, hvaraf större delen ock afrättades. En utmärkt, ännu lefvande, engelsk domare, som på grund af sin långa erfarenhet yrkat dödsstraftets afskaffande, karakteriserar engelska brottmålslagstiftningen vid detta sekels början sålunda: ,, Vi hängde för allt, för stöld till en shilling sterlings värde, för 5 shilliog, för 40 shilling, för 5 pund sterling, tör nedhuggande af ett planteradt träd. Vihängde för tillgrepp af ett får, en häst, ett fäkreatur, för falsk myntning, för förfalskning, för trolldom, för ting, som funnos, och för ting, som icke kunde finnas till.4 I början af detta århundrade företog sig ändtligen den berömde juristen Romilly att söka rubba denna byggnad af grymheter. Sedan han år 1808 lyckats förmå parlamentet att afskaffa en lag från Elisabeths tid, som med dödsstraff belade fickstöld af öfver en shillings värde, angrep han två år sednare det lagstadgade dödsstraffet för stöld ur salubodar till 5 shillings värde; men vännerna af det rättvisans svärd, som dryper af blod, blefvo häraf ytterligt uppskrämda; lord-öfverdomaren sörklarade, att derest denna öfverdådiga nyhet antogs, yvi ej längre skola veta, om vi stå på våra hufvuden eller på våra fötter. Men häraf afskräcktes ej Romilly från sina bemödanden, hvilka sedan af sir Robert Peel, lord Brougham m. fl. fortsatts med den framgång, att parlamentet utplånat dödsstraffet ur lagen för ej mindre än ,etthundrasextio särskilda fall, så att det numera endast qvarstår för mord och förräderi ). Äfven i England består sedan 1828 en stor förening, med ändamål att verka för dödsstraffets afskaffande, hvilken bland sina ledamöter räknat eller räknar många af landets berömdaste män, såsom Brougham, Cobden, Bright och andra. Dödsstraffets upphäfvande föreslogs år 1840 första gången i underhuset af mr Ewart, hvilkens år 1864 förnyade motion föranledde tillsättande af en kommission med åliggande att undersöka frågan. Till dödsstraffets motståndare höra många namnkunniga jurister och statsmän, utom de redan nämnda, såsom sir Fitz-Roy Kelly, lord Rusnell m. fl Gamla bruk bland Finlands allmoge. Fastlagstidens firande af allmogen i vestra Finland skildras af ,, Sanomia Turusta på följande sätt: Aftonen före fastlagstiden föra flickorna en börda ved in, dervid de icke få räkna antalet klabbar. Tisdags morgon, då eld uppgöres i spiseln, räknar en hvar sina klabbar; om dessa då utgöra ett jemnt tal, blifva flickorna gifta. Andra åter, hvilka icke känna till detta bruk, stiga i sömnyrseln med slutna ögon upp ur sin bädd och gå till svinkättans dörr och sparka mot denna tre slag. Om svinet deri grymtar, komma de glada tillbaka och lefva hela året i hopp om att få en man. Nu återstår ännu mycket gissningar och bråk för att taga reda på, från hvilket håll fästmannen kan väntas. Man lägger den badqvast, med hvilken man sednast badat sin fader, upp på skorstenen. Från den riktning, i hvilken qvistarne äro, då badviskan åter uppsökes, bör uen väntade friaren komma. — Värdinnan i huset slänger vid uppstigandet ett par stöflar emot dörren så att de återstudsa. Allt efter den riktning, i hvilken de ligga, antydes det att någon kommer att under året lemna huset, eller att alla blifva qvar, eller att någon dör. Under dagens lopp äter man nio gånger i hvarje hörn allt hvad från julen blifvit öfver af svinfötter och blodkorf, samt ärter och fläsk. Golfvet sopas idkeligen, på det att rofvor, potäter och kålrötter må frodas under sommaren. Om aftonen går hela hushållet i badstugan. Ingen får derunder fälla något enda ord; den det gör, får ingen fred för myggor och flygfän. Midt i natten uppstiga flickorna för att under takåsen dricka söt mjölk, så att de icke under sommaren må solbrännas. Fredrika Bremer. I engelska bladet Art. Journal förekommer med denna öfverskrift följande anekdot om den utmärkta författarinnan; varg 8. C. Hall har satt sitt namn under anekfoten, som jyder på följande sitt: ,Fredrika Breraer längtade af hela sin själ att få se drottningen — ty hon visste, hur innerligt hon var älskad af sina undersåter. Vi foro derför ut tidigt en dag i afsigt att möta hennes majestät, när hon lemunade slottet och anträdde sin morgonpromenad. Vi höllo med värt åkdon så nära stora portarne, som med det passande var förenligt; snart kom hon åkande i den välbekanta haötonen, och vid hennes sida satt han, hvars ortgång blef en så sorglig förlust för millioner. Mill Bremer var idel qvicksilfver. Jag kunde ej hålla henne qvar på sitsen, hon ville nödvändigt luta sig ut genom vagnsfönstret och helsa; och på det viset ådrog sig den lilla qvinnan, som var helt obetydlig till sitt yttre — drottningen hade ingen aning om hvem det var som egnade henne denna ifriga fastän kanske något efterhängsna hyllning -— uppmärksamhet af hennes majestät, som nickade och log mera nådigt än vanligt och äfven vände hufvudet litet åt sidan för att se på den entusiasmerade damen. Hastigt flög dörren till vår brougham upp, och det var med svårighet jeg hindrade min väninna att falla ut; men med hennes favorit-parapiy — en vördnadsvärd följeslagare i många länder och som förr i tiden varit röd till färgen — var jag ej så lycklig. Den rullade ned på marken; drottningens snabba öga såg faran och räddningen, och hennes majestät såg också paraplyn. Den kungliga vagnen stannade ett ögonblick, prinsen sade något eller kanske blott gjorde ett tecken åt en lakej, som sprang tillbaka och tog upp paraplyn och lemnaderden till min förvirrade väninna. Det är omöjligt att beskrifva hennes förtjusning — hon bokstafligen gret af glädje; artigheten var så utmärkt, så huldrikt visad-. Fornlemningar. I Pompeji har man nyligen gjort dyrbara fynd. I edilen Pansas palats på ortunagatan har man på en mur upptäckt ett Figselersät. men icke fullhordadt kors. med smäd