vägot bedrägeri kunde upptäckas, bedyrade, att saker flyttades och kastades från den ena till den andra platsen i stugan, utan att någon mensklig varelse befann sig på det ställe, derif:ån sakerna kastades; så beslutade äfven jag att i sällskap med 3:ne grannar besöka stället, men vi hade då ej förnöjelsen att af spöket blifva uppvaktade med den ringaste uppmärket. Det lilla huset, som består af ett enda boningsrum, en så kallad sparrstuga, och värd högst 20 a 30 rår, eges och bebos af en fattig arbetskarl med hustru och 3:ne barn, alla fromma och mycket enfaldiga, men den förre tidtals något rubbad till förståndet, för något år sedan till den grad, ett ban måste intagas på bospital. Ingen kan utfundera hvarföre dessa, dagarne under julhögtiden, skulle vilja lemna sin koja och biifva husvilla, och säkert är, att om de hade kunnat tillställa spökeriet sjelfva, de deraf icke skördet rågon vinst. Att såsom Wenersborgs tidning berättat ,,vadbållningar (om spokeriet) blifvit hållna å hundradetals riksdaler, är en fullkomlig humbug, åtminstone här på orten. Utan att tro på spökeriet, har stället i flera veckors tid nästan dag och natt varit besökt af flerfaldiga personer från när och fjerran, endast för att allvarligt söka utforska orsaken, men sådant har ännu icke lyckats. . De ,trovärdiga ifrån Wenersborg gjorde sig åtminstone, efter hvad kändt är, ingen stor uppoffring; i spökstugan lära de visserligen hafva depenserat en eller annan 25-öring på de fattiga husinnevånarne, men i öfrigt hållit till godo med hvad huset förmått hos grannarne, gratis. C. G. Lendahl. Bevakningskontrollör.