Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1866, sida 1

RIKSDAGEN. I Lördags afton behandlade ridderskåpet och adeln statsatskottets utlåtande v:r 52, om regleringen al utgifterna under riksstatens femte hufvadtitel. Första punkten, som innefattar godkännande sf den af regeringen föreslagna planen till flottans omorganisation, gaf anledning till en lång och liflig diskussion. Kapten Brakel, kapten Skogman och löjtnant Lilliehöök yrkade bifall till hr Skogmans i utskottet afgifna reservation, hufvudsakligen åsyftande ogillande af och uppskof med organisationen. På denna sida var det dock egentligen kapten Brakel, som underholl diskussionen och häftigt angrep sjöministern grefve von Platen samt öppet tillkännagaf sin afsigt vara att bibringa hr grefven ett moraliskt nederlag. Grefve von Platen ansåg denna hans assigt fullt berättigad, omedan han skalle söka göra detsamma, i fall hr Brakel vore sjöminister. Grefven tillstod att det skulle vara påkostande för bonom, om han lede ett nederlag hos adeln, men han kunde dock icke anse sig hafva lidit ett nederlag i sak, då tre stånd redan gifvit sitt bifall till den föreslagna organisationen. Grefven ingick för öfrigt i försvar för densamma och understöddes dervid af chefen för sjösorsvars-departementets kommando-expedition Adlersparre, kaptenen vid flottan Lagerberg, kapten Mannerskante och frih. II. Hamilton. Grefve Posse ansåg att ständerna hvarken borde uttala något gillande eller underkännande af organisationsplanen, utan hysa förtroende till dem, som uppgjort densamma, och låta dem bära ansvaret derför, hvadan han yrkade, att adeln måtte fatta samma beslut tom presteståndet, eller att, utan att ingå i pröfning af den föreslagna omorganiseringen af flottan, medgifva, att de för befålsoch underbefälspersonalen nu anvisade medel må fortfarande och framgent blifva använda. I detta yrkande förenade sig frih. Klinckovström. Sedan diskussionen förklarats slutad, anställdes först votering om kontraproposition mellan grefve Posses och hr Skogmans yrkanden, hvarvid det sednare med 103 röster mot 65 dertill antogs, hvarefter vid sjelfva hufvudvoteringen hr Skogmans yrkande antogs med 95 röster mot 67, som voro för bifall till utskottets hemställan. Hr Brakel vann således sin tillkännagifna afsigt att bibringa chefen för sjötörsvarsdepartementet ett -moraliskt nederlag. I sak har deremot den sednare segrat till följd af de tre andra ståndens beslut. I konscqvens dermed afslogs andra punkten i betänkandet, hvaremot alla de följande punkterna bifollos, blott med en mindre förändring i den sista. Eharu klockan var 11 på natten, afgjorde dock ståndet ytterligare några småbetänkanden. Då det ej låter sig göra och ej heller torde vog intressera det stora flertalet af våra Jäsare, att vi intaga alla detaljerade roferater af riksståndens förhandlingar, vilja vi utvälja några af de debatter, som synas oss vara förtjenta af största uppmärksamheten. Så återgifva vi i dag Posttidningens sammanfattade referat för öfverläggningarne hos adeln den 2 Mars, rörande anslagen till skarpskytteröreningarne. Den 13:dje punkten i statsutskottets utlätande rörde anslag till frivilliga skarpskytteföreningarne, dervid utskottet i mom. a tillstyrkt för instruktörers aflöning 50,000 rdr, eller 10,000 rår mer, än K. M:t för samma ändamål äskat. Härom uppstod en ganska liflig diskussion. Grefve Liljencranta ansåg, att 40,000 rdr kunde vara tillräckliga. Skarpskytterörelsen vore viszerligen en glädjande företeelse, men den hade ill stor del blifvit en modesak och det vore att befara, att det nit och den värme, hvarmed densamma nu bedrefs, inom kort skulle aftaga. De Söndagsöfningar, denna rörelse framkallat, vore tt stort ondt och innebure ett störande af sabvatens ro, ofta äfven för andra än deltagarne i lesamma. Grefve af Ugglas trodde icke, stt skarpskytteörelsen var en modesak — den ihärdigbet, warmed den blifvit befrämjad, vore dertill alltör stor. Den vore förtjeni af all uppmuntran, tå den kunde lemna en god stomme till en lifvande landtstorm. Det oaktadt vore det af C. M:t begärda anslaget till instruktörers aflöing utan ivifvel tillräckligt. . Hr von Francken talade för bifall till utskotets förslag. Vapenöfningarna om Söndagen inebure ett godt sätt att fira sabbat, om man