Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1866, sida 1

indian, och således tjenade den ur den soregifna utanskrifen hemtado förklaringen öfver hans verkliga härkomst till att göra mina meddelanden trovärdigare för honom. — Vill min broder öppna papperets lås och se hvad det döljer? frågade han efter en stund, sedan han hade återvunnit hela sin sjelfbeherrskning. — Om jag kan göra min broder en tjenst dermed, svarade jag till det yttre likgiltigt, ehuru knappt i stånd att dölja min glädje; — jag tycker annars into om att länge betrakta dylika papper, de innehålla staundom ond medicin och blifva derigenom farliga. — Jag skall tacka min broder om han lånar mig sina ögon och sin tunga, svarade indianen ängsligt och ifrigt. Utan att svara något vidare öppnade jag derefter brefvet, och noggrannt samt inpräglande hvarje ord i mitt minne läste jag det till slot, medan Svartfogels glödande ögon åter voro riktade på mig och sökte ur mina anletsdrag utforska skrifvelsens hemlighetslulla innehåll. Min käre Dalefield, stod det i brefvet, att ni verkligen har beslutat er för resan uppfyller mig med stor glädje, men äfven med en viss oro. Det var emellertid en lyckig tanke att meddela mig den ungefärliga riktningen och tidsutdrägten af er färd; jag ir tillfolje deraf i stånd stt resa emot er. Håll er således alltid i närheten af Missouri och om möjligt vid dess stränder; det skall lå blifva lätt för mig att med tillhjelp af nägra indienska löpare anträffa er. Vid den å kallade ,, Stora bugten skall jag vänta or, Om jag skulle hinna dit före er. Foröfigt har öfverbringaren af denna skrifvelse i ippdrag att föra er och utvisa de lämpligate lägerplatserna. Han är en god jägare