banmark. Grönländarnes belägenhet utgör ämnot tor on längre artikel i Fa drelandet, skrifven ai teologie doktor Rördam, med anledning af ett utkommet arbete om Grönland och grönlÄndarne, hvilket bar till författare en lojtnant Pläume, som vistats på stället och der tagit kårnedom om ställningar och förhällanden. Det rer illa ut för de stackars grönländarne! Samma öde synes förestå dem, som nästan alltid drabbar de naturfolk, hvilka komma i beröring med de civiliserade folken. Handeln med Grönland är monopoliserad för slatens räkning. Från början bar denna ordning införts i ett välmenande syfte, omedan man derigenom trott sig bättre kunna bofrämja infödingarnes intressen och hindra den enskilta saikenheten och egennyttan att rikta sig på deras bekostnad. Så länge man strängt vidhöll don grandsatsen att låta handeln vara en underordnad bisak och bofrämjandet af grönländarnes väl hufvudsak, verkade icke heller statsmonopolet så förderfligt Mon sedan man vändt upp och ner på denna princip och gjort handeln till bufvadsak och grönländska folkets väl till bisak, har folkstocken astagit och en allmän demoraliseriag och utarmning egt rum. Sälfångsten, som utgör hufvudvilkoret för folkets uppehälle, kan i brist på båtar, tjenliga vapen och skicklighet att föra dem på långt när icke drifvas i samma omfång som tillförne. Antalet af fångstmän, mer och mindre duglige, har reducerats till cirka 1,800. Dessa måste föda först och främst den grönländska befolkningen, samt dertill underhålla hela den grönländska administrationen, den grönländska handeln med alla dess betjente såväl i Grönland som i Danmark, hela missionsväsendet o. s. v. Så kan det icke pågå länge, uten att hela grönländska folket går sin oundvikliga undergång till mötes. Bluhme vänder sig till Danmarks folk och dem som hafva Grönlands ödo i sina händer, i kri tendomens, civilisationens samt egna välförstådda iutressena namn, och fordrar rättvisa och billighet för de arma grönländarne. Rördam anser att man, för att upphjelpa detta folk, öfverhutvud bör vända tillbaka till den gamla priocipen, att handeln skall helt och hållet underordaas det högre målet, befrämjandet af folkets väl. Aldrabäst vore om man öfverleminade grönländarne åt sig sjelfve och inskränkie sig till att beskydda dem emot våld och förtryck. — Thyborön är namnet på en by, be. lägen i Jutiand på den smala landtunga som skjuter upp mot norr från IIarboöre till Agger kanal. Den bebos af 20 familjer med 109 individer, hvilka hafva ett godt namn om sig att vid många tillfällen hafva visat sig som bebjertade och dugtiga sjömän, när det gält att rädda skeppsbrutna. Vestorhafvet har emellertid i en följd af år beröfvat dem det ena stycket efter det andra af deras smala jordremsa. I trots af de med icke otetydlig kostnad till landets skydd uppförda vallar var att förutse, , alt böljornaförr eller genare skulle öfverskolja och bortsopa alltsammans. Ty värr synes nu denna tidpankt allaredan vara för handen. Under de sista stormarne slogo vågorna in emellan husen, så att nästan all förbindelse dem emellan var afbruten. Man har vändt sig till regeringen med den anhållan, att en kompetent person uppdrages att undersöka om något kan görag för att för lifsfara betrygga dem af invånarne, som kunna vara sinnade att ännu någon tid hålla ut der på kusten. — Slesvigska förhållanden, Landthushällningssällskapet i bygden vid Slien har icko återvalt sin förre president, hr Keindor i Grimby, som blifvit preussiskt sinnad, utan i hans ställe valt en deciderad augustenburgare, hr J. Biex från Brunsholm. Likaledes föllo tvenne unga landtmän, anmalte till inträde i sällskapet, igenom vid balloteringen, på den grund att de voro preussiskt sinnade. Dessa demonstrationer anses komma att kosta sällskapot ett anslog på 800 thaler, hvarom det erhållit halft lofte af regeringen. Dagens post. Det fianes ett junkerdömo äfven i detta vårt grannrike och att det icke saknar lust att följa do föredömen kamraterna i Preassen gifva, synes af följande tilldragelse: I .Felrelandet förekom för ett nar ås