Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1866, sida 2

Göteborg den 6 Mars. Sandsjö-målet är nu omsider utageradt. Kongl. Maj:ts utslag i detsamma, afgilvet den 13 sistl. Februari, har följande lydelse: Kongl. Mej:! har i nåder låtit sig föredragas handlingarne i detta mål; finnande Kongl Moj:t skäligt låta bero vid den af söksnder gjorda återkallelse af hans i målet anförde besvär; och anser Kongl. Maj:t anledning icke förekomma att af nåd förunna sökanden eftergift i det honom ådömda ansvar. Vidkommando sökandens anhållan att al nåd varda befriad från den honom ålagda ersättningsskyldighet, finner Kongl. Maj:t frågan derom, så vidt den rörer euskilta målsegande och vittnen, icke utgöra föremål för nåd, viljande Kongl. Maj:t serskildt låta sig i underdånighet föredragas ansökningen om oftergift af de Riex i öfrigt till utgifvande ålagde ersättningsbelopp. Det vederbörande till efterrättelse länder. Jönköpings Tidning, som anför detta, tilllägger, att med anledning häraf lokomotivföraren Riex d. 27 Febr. börjat å Jönköpings länscolifängelse undergå det honom ådömda ott års straffarbete. Man finner häraf, att häradsrättens domslut ätminstone icko ansetts alltför strängt. Rättvisan har haft sin gång med den hårda, men oafvisliga nödvändighet, som deri ligger. Önskligt vore att denna tilldragelse måtte innebära en allvarlig varning till både pressen och den allmänna meningen att icke fälla sina domslut för tidigt, och att framiörallt icke lomna sin vackra uppgift att öfvervaka och kontrollera rättvisans handhafvande, genom att göra sig till sakförare och part. Det prof vårt domstolsväsen i detta wål bestått att, oberoende af all yttre påiryckning, skipa lagen utan menniskofruktan, skall alltid räknas till dess heder. Den qvinliga ,Jjufheten; ,,doftet, m. m. Under talet om utvidgade rättigheter till verksamhet för qvinnan, ligett bland skälen mot en sådan rättvisa deri, att man påstår det qvinnan, genom att ingå i en del förrättningar, som nu tillhöra mannen allena, skulle förlora denna ljufhet, detta ,,doft på englavingarne, m. m., som tillhör den sanna qvinligheten. Härtillå må helt enkelt svaras, att om den sanna qvinligheten motsätter sig en viss verksamhet, så lärer väl den goda och rena qvinnan icke dermed befatta sig, äfven om hon dertill egde rättighet, hvilket ju ej får förblandes med åliggandet. Man glömmer alltid vid detta artiga sätt att förvisa qvinnan till salongen eller jungfruburen, att det finnes ett antal qvinnor som icke hafva salonger att lysa och ,dofta uti, nemligen allmogens och arbetsklassens qvinnor, och att dessa utgöra det stora flertalet. Här tager man ingen anstöt af att qvinnan är rentaf lastdragare, som bär mången gång tyngre bördor än mannen; också egor denna veka ,ranka, vissnad om ej stödd, armar och skuldror derefter. Och likväl är den sanna qvinlighetens dygd icke främmande för dessa qvinnor, kvarken hos den glada, rödkindade, raftiga bygdens tärna, eller hos den fromma, sträfsamma husmodren. De som hylla en annan mening bysa verkligen falska förestallningssätt rörande qvinlighoten. Dessa betraktelser halva åter framträdt för vår erinran, när vi läst följande berättelse i en landsortstidning från Garpenbergs kopparverk: För ett och ett halft år sedan inflyttade från Nerike en grufarbetare med sin familj. Hustrun har derstädes förut i 12 år tillika med sin man körrättat vanligt grufarbete och allt sedan dess ankomst till denna ort arbetat med borr och slägga lika friskt som någon annan arbetare; hon går ned och upp ur grufvan på stegar och inor likasom det andra gruf-folket och fruktar ej faran. För familjens husliga sysslor få de ildsta barnen draga försorg, äfvensom ett efterse le små. En enka efter en för tjugo år sedan afliden nemmansegare har allt sedan mannens död haft sin båg till manliga arbeten och sålunda förrättat skogssysslor, såsom huggning cch fällning u timmer och milved, dess hopkörning, kolning och andra dithörande arbeten samt mången zång ensam företagit längre resor i och för vautransport m. m. dylikt. Sitt tvåvåningars höga ius, som bon bebor, har hon sjelr timrat upp rån stenfoten till takåsen. Ä