Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 2

Tiden förflöt, middagstimman nalkades, men den andre föraren förblef borta, hrarför alla började misstänka att de möjligtvis voro utsatta för något listigt förräderi. Det såg verkligen ut som hade man med afsigt lockat dem från Missouri för att utplundra och mörda dem i någon aflägsen trakt, och att den ene föraren hade aflägsnat sig för att underrätta sina, måhända sedan längre tid väntande kamrater om den förändrade riktningen och på närmaste väg skicka dem till ett ställe, der de ostraadt och oupptäckta likväl kunde utföra sitt dåd. Jemte misstankan mot deras indianska ledsagare hade äfven den största oro för den frånvarande dottern och systern uppstått, och detta var orsaken hvarför fadern med sina söner skyndade förut efter flodens krökningar, och slutligen, oaktadt äterseendets glädje, förebråddo sin dotter med en annars ovanig stränghet hennes fullkomliga ringaktning af farorna. Jag hado endast tid att fråga om man visat den hos sällskapet qva stannade indianen något tecken till misstroende, och då detta förnekades, tillråda den fullkomligaste tystnad gent emot honom, då Harry, Dalefisids yngste son, red fram om landtudden under tt synbarligen ganska förtroligt samtal med Nn indiansk jägare, som gick bredvid honom. Strext derefter följde vagnen; men först ster en längre tid, sedan hästarne blifvit rånspända samt afselade och man redan ysselsatte sig med att uppsätta de båda innetälten, nalkades jag min kokeld, framör hvilken indianen vårdslöst lutade sig mot in bössa och med stor uppmärksamhet beraktade de båda flickornas arbete. han tänkte, och om ban verkligen ågot, kunde man ej läsa i hans eld-l