Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 2

Åter träffades jag af en hotfull blick, som genast efterföljdes af ett sjelsmedvetet loende. — Den svarte sogeln var en qvinna sålänge hans hår endast hade en färg, svarade min sluge motståndare och uppreste sig stolt, — men sedan en hvit lock utmärker det ställe, der en Schippewäs tomahawk träffzde hang hufvud, har han blifvit en man. Hvar sianes en andra krigare, som kan uppvisa en hvit lock på sitt hufvad? Den hvita locken är en stor medicin; stället der den växer blödde ännu, då Minetareh-gossen ryckte den första skalpen från en stor Schippewäkrigares hufvud, och han var inte längro någon gosse, Han blef en man och kallade sig efter den svarte sogeln med den hvita kronan. Svartfogel är såledos ingen qvinna, han vill inte i qvinnors närvaro framtaga sina talande papper i solljuset. — Godt, min store Minetareh-vän, prärien är vidsträckt nog för att undvika qvinnorna; låt oss gå dit qvinnornas ögon icke hinna 038. Jag vill so det slutna papporet, kansko innehåller det en skadlig medicin, som hindrar den svarte fogeln med den hvita kronan att utföra sina planer. Vid dessa ord öppnade indianen sina ögon helt och hållet. Synbarligen eftertänkte han huruvida jag kunde hafva rätt i min förmodan. Den omständigheten att Dalefisld hade ändrat sin resplan bestyrkte honom i hans väckta vidskepelse, dock tycktes någon hemlig orsak ännu afhålla honom från att visa mig det ifrågavarande papperet. — Följ mig, min vän, sade han slutligen, följ mig till den der udden, så skall jag visa 4 honom mitt talande papper. iå E (Forts.)