sammanträffat med så erfarna jägare; ty in gen dag förgick utan en uppfriskande jag eller något lyckligt fiske. Sålunda hade de, efter flera veckors resa framkommit, ehuru längre ofvanför, till sammt lilla ström, hvilken jag redan hade följt un der åtta dagar. Men då förarne äfven de icke visade någon afsigt att åter vända si; mot Missouri, utan tvärtom togo en kosa som ovilkorligen måste föra dem fram til Yellow-Stonefloden och långt vester om For Union, så kände Dalefield sig föranlåten at sjelf bestämma resans riktning och förklare sitt fasta beslut vara att på närmaste väg återvända till Missouri. Förarnes försäkringar att trakten i den a Dalefield föreslagna riktningen icke blott va: vattenfattig, utan äfven otillgänglig för vag nar, hade för första gången väckt hans miss. tankar och bestämt honom att vidhålla sit beslut. Indianerno hade slutligen fogat sig efter hans önskan, och redan i tre dagar hade de färdats utför den lilla strömmen ntan att träffa på de uppgifna svårigheterna. Förarnes eftergifvenhet och deras ifver, då let gällde att anställa en jagt, hade åter till en del insöft det misstroende, som Dalefield hyste för dem, då hans misstankar plötsligt iter väcktes samt i ännu högre grad. På morgonen samma dag då miss Kate ippnådde mitt läger, då hon redan för längesedan hade begifvit sig i väg och tecken gafs till den lilla expeditionen att bryta upp, närkte Dalefield att, i stället för de vanliga vå förarne, endast en rörde sig framåt på inga afstånd framför tåget. På sin fråga fter den frånvarande erhöll han till svar tt denne hade följt en panthers spår och kulle åter inträffa hos sällskapet under sens lopp, eller sednast mot qvällen., Ö