Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 1

utskottot har sannerligen ej ödslat mod penningwedels beviljande, dit kon man då vis sorligen säga. Men det är skillnad mellan parsamhet och sparsumhet, det är skalinad mellan att varsamt hålla hand om pungen och att snålt gripa med handen om den — snålheten kan ju bedrega klokheten. Vid ätekilliga anslags asslåendo anses ulskottet också ba burit sig mindre vålbetänkt åt — en lycka är dock att redan nästa år den nya reprosentationou kan i rödiga delar bota bval den nuvarande vidgjort. Såsom sagdt, äro stånden som bäst i farten med reglerandet af de vigtige ntgisterna för armen och hvad dormed eger samband. Såsom vanligt äro de högvördige de raskaste att låta dot gå undan med frågorns, klabban är städso ii erkebisk Opens, band han 3 tänksamt till väga, Or kesmn som dock särdeles i dessa frågor eger do sta sakkunskapen. Men i detta sednare stånd mas också en sådan mängd verkand som göra allt på det ej K. M:ts propositioner skola gå ösvo och då ståndet vill stå i nära förbindelse de högvördige och vice versa — man hör ofta i 4 talas om sånger nom, tack vare den ag, Gå två stånd stanna inslag att smyga sig örseglade sedelus uis not två. Fär man sig för några m så har man ju alltid hoppet qvar, a oll har man liksom pålven ,gjort sits till, och man tvår sina händer. Den vältslige baron Klinckowström börja de går adelns plenam med eu prodikan i den nest skakande stil, med obligata teckvivgar svart i svart af vår finansiella ställning. Hu! zå dot lät och kors hvad den ädle friherren kunde måla ut sedan! Nu anser srib. Klinccowström — såsom jeg förut haft äran säga — sin styrka ligga i siffror, mycket siffror, icmska kalkyler med thy dtio jande sedoläande betraktelser, men ståndet har fått i sitt mufvud en gång för alla, att det ej är så sarigt med dessa siffror som det låter, ocu de passcra derför in genom era örat, nt genom jet andra. Såsom vanligt blef frikerron straxt deslegen wed misskallyler af två andra frimed lorg2:etton i ögst och den mest jovialiska mine i krjden afhörde han föreläsningen om storicters roduktion. Det är sällan man får höra krigsministern Revterskjöld yttra sig. Det är heta dagar ör honom dessa, då han å sitt embetes vägJar måste uppträda, han som har sådan mot ilja för att bålla tal och, ssunivgen stt säga, ir en något klen talare. Men han måsto na seran för att bemöta närgångna anmärknin -ar af t ex. kaptenen vid Svea gardet friterre Liljencrontz, som root gråbårsmannen och ninistern visat ett mod, hvilket ej kan få annat samn än öfvermod. Första dusten mellan lo begge herrarne föranleddes af anslaget till rn 6forvaltingen, hvilket kapten L. ville ha )evijadt blot för 1867, emcdan K. M. vid arm 6förvaltningens ivrättande skule öfverskriut de vilkor ständerna derför bestämt — dit framfördt i en betsig ton. Gubben R. svarade att om frik. L. nogare läst hvad stänlerna föreskrifvit, så skulle han sett utt hufudvilkoren blifvit uppfyllda. Ölver denaa ninisterns fogliga tilirättavisning tov kapten L. humör och menade att hvad riktig innanåsniug beträffar vore med tal:u åtu ogen fara, ait hen kansko läst för nog tantill, och att det ej upptogs så välsvore ej inderligt, o. s. v. i samma ton. An i ck igenom, kapten L. stod ensam om sir isigt, det var sanut han fick br Boy med ig också. General Kiten fick si Mt kapten L. Det var anslaget till ett tredje sappe öron: en L. yrkads afsleg, emedan lönerna för do va officerarne vore föreslagna för högs mot en vårfvade armöens, sär i gomentenas officerares, hvilk lä togos i n vid Andra gardet monade utt härmod ej ro på farligt; m ge ju t. ex. hur en zarnisonsofsier i S:ocknolm hads vid utt egun is åt en sysselsättning, som beredde ganska tor fortjenst apiös, rågot som en ivgeniorysicer ej kunde påråkna. Man ekrattade åt ur v. Franchens auspelni samhet i : alt 5 icerare äro utau sorijena mmenter i vår hulvadsta 2 viuue för mtid och efterverld. Itt illa doldt skratt rån en mängd bänkar vittnade tydligt att nau väl förstått den elaka anspelningon. Geterel Kleen bet sig i lÅppen, men rodnade ner än vanligt gjorde han icke — SUunolikt M det skäl att en välvillig natur skänkt hokom en perpetuoll rodlätthet af intensivaste lag. I går afton kl. 6 fortsattes di-kKaSS: Iogen. .JAJJ3 ss —— också en