Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 1

nor i hög grad, så giaddo det mig icke miudre stt iakttaga huru deras känslor yttrade sig på så olika sätt. Schauhaltas min förolof alivarsam, endast ett djupt drag af svårmod förrådde hura mycket hon greps af dett tinne; hon afhörde mig lik ett barn, so. orörligt och med Atorbållen andedragt lyssnar till en af modern berättad saga. Miss Dalefield deremot visado i sitt ansigto en ouppbörlig vexling af de känslor, som rörda si i henneg bröst. Än log hon skömtsamt, än strålado ett djupt mediidande ur hennes ögon, och än såg hon bort för utt hemligt aftorka en tår, hvarvid jag alltid visade henne den lilla artigheten att so åt ett annat håll för att icko boröfra henne den öfvertygelsen att jag ansåg henne som ett qvialigt väsen, för kvars ögon, — efter hvad hona sagt mig -— tårar vore någonting oerhördt. Jag såg åt ett annat häll, mon jag hade mörkt hennes tårar. Jag hade märkt att hon egdo ett hjerta så vekt, så ådelt, att jeg kände mig frestad bocja henno att bli syster, för att kunna få meddela heune allt hvad som rördo mitt fordna lif, och som jag så bestämdt hade vägrat medäela honne i bör: jan af vår bekentskop, missledd af hela hen: nes uppträdande. O, huru tröstande och väl görande för mig hado oj anblickon varit af de tårar, som hon kanske hade egnat åt minne ef mina bittra lidanden! — Bosynnerligt, de var första gången jag erfor ett behof af at meddela frommando öron hemligheten o mitt, i djupet at mitt bröst så sorglälligt dold. förflutna. Jag talade just om att på höston, e slutad jagt, åter uppsöka mitt förra vin qvarter, och att vid vårens börjå hatta fill en lämplig mission, då ja af hänttramp. Sjellva hästarne syntes ick