Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1866, sida 2

2—— — ee vets pröfningar och erbete. Staden och Eänet. Bantågen. Det i går från Malmö utgångna tåget kunde ej framkomma längre än till Alvesta. I går afton ankom hit ett tåg från Falköping och kl. 11 ett från Hallsberg, dock utan post. Sedan, genom outtröttliga bemödanden å vederbörande tjenstemäns sida, banan numera blifvit klar å hela linien, anlände i e. m. kl. 2 ett tåg från Jönköping, medförande 2:ne af de saknade utril:esposterna samt post från södra orterna. Vid 5:tiden i e. m. hitväntades ett tidigt på morgonen från Hallsberg afgånget tåg, som antogs skola medföra de uteblifna posterna från Stockholm m. fl. orter. — Opini onsyttring. Det ofta hörda talet om ,,Gisteborgs-intresset, som så väl förstår göra tig gällande vid alla tillfallen, och det sätt, hvarpå man velat inblanda detta ,intresse uti; striden om de föreslagna olika sträckningarr.e af jernvägen genom Vermland, har framkrillat den anmärkningsvärda och för Götebefrgs samhälle hedrande opinionsyttring, scm ligger uti följande tillkännagifvande, hilkot man önskat genom Handelstidningen så offontliggjordt: Då mder öfverläggningarne om den blifvande linien för statens jernvägar genom Werm and, mellan Christinehamn och Arvika, det blifvit ifrågasatt, hvilkendera af de båda omtvistade linierna skulle vara mest öfverenssstämmande med Göteborgs intresse, och då detta intresse blifvit anfördt såsom skäl för den ena eller andra riktningen, så hafva underteckna de, medlemmar af Göteborgs handelskår, ansett sig böra uttala den mening, det vi icke känna något specifikt Göteborgsintresse såsom varande stridande mot landets allmäni.ia fördel, men att vi, om ett sådant funnes, utan tvekan förklara, att detta serskildta. ortintresse icke har rättighet att göra sig gällande mot vare sig statens allmänna eller det stora intresse, som en betydande produktionsort eger af utvidgade och lättade komm unikationer till de handelsplatser, som för afsättningen af ortens produkter kunna vara fördelaktigast. Göteborg den 1 Mars 1866. James Dickson C:o. James Dickson. Ekman C:o. Olof Wijk C:o. Chr. Arwidson C:o. L. E. Magnus C:o. J. W. Wilson. C. Fr. Wern å C:o. F. . Frisell. J. A. Kjellberg Söner. Alex. Barclay C:o. Carl Sirenius Å C:o. Willerding C:o. Will:m Gibson Söner. D. 0. Francke. Francke Braune. Jac. Elliot. Charles G. Lindberg K Son. TheodMannhe imer. C. D. Lundström. Martin Levissoas Söner. J. G. Grönvall C:o. N. S. Kobbs Söner. Lindström Brattberg. H. J. Heyman Å C:o. G. H. Hegardt C:o Wilh. Röhss C:o. Otto Magnus Å C:oW. Sternhagen. Lampe C:o. Oscar Kylberg C:o. S. J. Heyman. Ludvig Hartvir C:o. Sundberg, Biljjer C:o. Warburg, Leman Å C:o. H. W. Ström C:o. O. Lyrholm. Robert Lindhult C:o. H. Fleetwood. V. J. Vallentins Enka. — Operan. Hr Kroleps recett förlider gärdag var icke så talrikt besökt, som mar i betraktande af recett-tagarens allmänt värderade talang och den gisna operans (, Trollflöjten) höga värde haft anledning antaga. Hr Krolop räknar utan tvifvel Sarastro såsom sitt bästa parti, och ,, Trollflöjten i dess helhet gifves af det nuvarande operasällskapet rätt tillfredsställande. Synnerligen gäller dock detta om utförandet af Paminas och Taminos partier, hvilkas resp. representanter, frå Moser och hr Fischer-Achten, vid operans slut jemte hr Krolop inropades. I morgon gifves ,Orfeas i Underjorden för andra gången. Utan tvifvel lärer detta stycke med dess många momenter af muntrande beskaffenhet, Offenbachs ystra och lättsmälta musik icke till förglömmandes, äfven vid morgondagens representation utöfvis sin vanliga dragningskraft på publiken. — Herr Jos. Tichatscheck har i dag anländt till Göteborg, men kommer först nästa Tisdag att börja sitt gästspel, då hr T. uppträder som Eleazar i ,Judinnan. — Erkännande. Då ,En anonym behagat, genom undertecknad, öfverlemna till Tillsyningsföreningen en gåfva af 150 rår, jemte önskan att för densamma måtte inköpas ved till personer, som äro deraf i behof, deribland i första rummet sådana, som känna. sig besvärade af att begära bjelp, men hvilka Tillsyningsföreningen torde känna — så får