Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1866, sida 2

Samtliga utgifterna för stadens folkskole 1 väsen utgjorde år 1865 39,300 rår, deril lock ingår 17,055 rdr för ränta och amorering af lånen till skolbyggnaderna, hvadan le löpande utgisterna ej uppgå till mer än 22,244 rår, eller c:a 20 å 22 rår för hvarje skolbarn. I donationsskolorna undervisades 238 barn. — För antslet barn i de 44 privatskolorna finnes ingen uppgift, hvaremot man erfar att en öfverenskommelse blifvit träftad mellar dessa skolors föreståndare och den offentliga folkskolan, att de förra bragt sin undervis ning i någorlunda samma system som den sednare. Slatligen har Norrköping, likasom Göteborg, sitt tillsyningsväsen, varande staden indelad i 50 skolrotar, hvar och en med sin tillsyningsman. Berättelsen upplyser ingenting om barnens kunskapsmått, eller om de kunskapsbetyg, hvarmed de utexaminerade lärjungarne utgått i lifvet, hvilkot dock hade varit af intresse att erfara på andra orter. Inspektor slutar sin sakrika berättelse med följande vackra ord: Jag afslutar denna redogörelse öfver det förflutna årets skolarbeten med lifligt erkännande af de i sanning stora uppoffringar, för hvilka Norrköpings innevånare icke skyggat tillbaka vid sträfvandet att inom samhället genomföra ett ordnadt och fullständigt folkundervisningsväsende, förvissad, att detta mål ju mer och mer skall vinnas och de materiella uppoffringarne rikligen ersättas genom det uppväxande slägtets sedliga och intellektuela förkofran. Och huru härligt för ett samhälle att till denna starkt inströmmande folkmängd, som från skilda trakter skyndar hit att söka bröd, kunna säga: vi gifva dig, om du förstår din kallelse att arbeta, icke blott bröd, icke blott allt hvad du behöfver för ditt lekamliga välbefinnande, vi gifva ock dig och dina barn bildningens dyrbara skatter, på det du bär må växa till i Herrans fruktan och lefva jemväl för lifvets högre intressen. Huru godt, huru välsignelserikt för ett samhälle att åt den barnaskara, som fostras inom dess sköte, både åt dem som hafva att fröjda sig åt hemmets lycka och åt dem som stå derutanför, kunna gifva en grund att bygga uppå, då de kastas ut i lif vets pröfningar och arbete.