Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1866, sida 2

Vi hafva på sednare tider erhållit en ny ch betydande beskattning i bränvinstillverkingsafgiften, hvilken under de sista åren emnat i medeltal en inkomst af 9 millioner dr rmt. — Regeringen har nu föreslagit örhöjandet af denna utgift från 60 öre till 75 öre pr k:a och beräknar inkomsten dersfter — med hänsyn till någon förminskning tillverkningsbeloppet — till 10 12 millioner rår. Det vore icke för mycket begärdt, att af detta betydliga belopp 2,400,000 rdr ställdes till landstingens förfogande, då i medeltal 100,000 rår fölle på hvarje läns andel; fördelningen borde dock ska efter folkmängden. Staten egde i alla fall i behåll, efter den gamla beskattningen, 6,600,000 rdr och, om förhöjningen antages, 8,100,000 rår. Eller ock kunde man fixera statens inkomst till ett visst belopp, säg 7 millioner rdr, beslutande att öfverskottet skulle lemnas att fördelas på landstingen. Detta är den ena utvägen: Den andra är att låta någon viss skattetitel, som utgår från befolkningen, stanna inom länen, såsom då man lemnat kommunen halfva skyddsafgiften att användas till dess folkskolor. En sådan skatt vore till exempel den kronan behållna andelen sf ordinarie räntan, hvilken uppgått till något öfver 2 millioner, eller allmänna bevillningen, hvilken också uppgår till något öfver 2 millioner. Med dessa inkomster — låtom oss antaga 100,000 rdr om året för hvarje landsting — skalle stora saker kunna inom de särskilta länen utföras, utan att de behöfde åtaga sig ny beskattning, ej heller ständigt söka statens understöd för hvarje företag. Tillika kande då åtskilliga utgifter, som nu utgå af statsmedel till för länen lokala ändamål, dädanefter bestridas ur länskassan. Till sistnämnda slag af utgifter räkna vi alla väg-förbättringar, hamnanläggningar, kanalarbeten, strömrensningar, vattenaftappningar m. m., inom de särskilta länen. Dit höra ock länens lanåtbruksskolor, en del skisteskostnader, sjukvårdsanstalter samt vissa utgifter till höjande af folkundervisningen, såsom läns-inspektörer, m. m. Man skulle å ömse sidor vinna härpå. Staten skalle förskonas från en mängd motioner och petitioner rörande obetydliga saker, som äro af lokal natur, och landstingen skulle erhålla ett vidgadt fält för sin verksamhet, hvilket skulle göra det mera än förr angeläget att läns-representanterna utgjordes af män med redbarhet, insigter och duglighet. På detta vis — men också endast på detta vis — skoja landstingen vinna ali den betydelse och den aktning, som de äro kallade att ega. Men på samma gång måste tilläggas en institution, som ännu saknas, nemligen en förvaltningsnämnd, som kunde kallas länsnämnd, hvilken det tillhörde att verkställa landstingens beslut och öfvervaka anslagens rätta användning. Man afbjelper nu denna brist genom att för särskilta fall utse särskilta komittör, eller nämnder, och detta borde visserligen ej upphöra; men man saknar likväl allmänt en nämnd, eller, om vi så få uttrycka oss, Drätselkammare för länen, hvilken egde att ombestyra de många smärre ärender, för hvilka det vore olämpiigt att tillsätta speciella komitker. Likasom kommunalstämman eger sin utsedda kommunal-nämnd, så borde landstinget ega sin länsnämnd. Endast så är organismen sullständig, men då är den det. Vi behöfva ej vidare för en upplyst betraktare utveckla vigten af denna ordning, hvilken i öfrigt är så enkel, att den framstår tydlig! för hvar man. Man må blot! ihågkomma, att statsorganismens lifsvilkor ligger deri, att både den mindre kommunen socknen, och den större, länet, få fritt styrs sig sjelfva i fråga om de till hvars och en: ster hörande angelägenheter, samt att det hela det för alla gemensamma, sammanhålles och styres af staten, dess regering och riksför samling. Lika litet som kommunen må kun na, genom en beslutanderätt utom sin sfer afsöndra sig från sambandet med staten elle: rubba det helas ordning, lika litet må stater inblanda sig i kommunernas onskilta angelä genheter, i annan mån än såsom den högst: rättsanstalt, hos hvilken obehöriga kommu nal-beslut kunna öfverklagas. På ett rätt bestämmande af dessa sferetr beror ingenting mer eller mindre än de en skilta delarnes fria och kraftiga samverkar till det helas väliärd, trygghet och lycka. Norrköpings folkskoleväsen. Aftryc ket har utkommit en ärsberättelse rör. stadei Norrköpings folkundervisningsanstalter för å 1865, afgifven af stadens skolinspektor, mag Fr. Sandberg. Denna berättelse innehålle många lärorika och hugnande momenter