Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1866, sida 2

Göteborg den 3 Mars. Det är af stor vigt att den vigtiga llänk i vår statsorganism, som utgöres af Länsrepresentationerna, eller Landstingen, blifver rätt uppskattad och att den fangerar med all den kraft den kan ega. Detta är så mycket angelägnare nu, då landstingen hafva tillika erhållit den ansvarsfulla förrättningen att utse ledamöter till Riksförsamlingens första kammare. Härtill erfordras i första rummet att Landstingen erhålla tillräckliga medel till sitt förfogande, utan att behöfva för hvarje utgift lägga en ny skatt på länens innevånare. Det är denna sednare nödvändighet, som allt hittills förlamat landstingens verksamhet och ofta menligt inverkat på valen af ledamöter till desamma, i det valmännen fordrat afrepresentanten såsom första dygd och grundsats, att han skall säga nej till alla anslag, vore ändamålen också än så nyttiga. Fruktan för denna menighetens ovilja mot nya utgilter förhindrar andra landstingsmän att förorda gagneliga åtgärder, hvilka de eljest skolat med värma omfatta. Detta kan endast ashjelpas dermed, att staten antingen anslår vissa medel tilllandstingen, eller ock afstår till dem en del af någon inkomstitel, hvaremot landstingen borde öfvertaga vissa utgifter af lokal natur, som nu utgå från statsmedlen. Denna anordning vore ganska enkel.