Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 1

Jag nödgades le öfver min skyddslings oskyldiga oerfarenhet; men de uppmuntrande ord, som jog ämnade yttra till henne, hejdades genom fremlingen, som framträdde ur en längre bort belägen regaklyfta och nu nalkades med hastiga steg. Om den gåtfulla jägarinnan redan från klippväggen hade uppväckt ett vänligt deltagande hos mig, så stegrades detta till en välvillig beundran, då jag nu såg henne i jomnhöjd framför mig och således erhöll en fullkomlig öfverblick af hennes gestalt. Ehuru ej mycket öfver medelstorleken, samt ej begåfvad med någon öfverraskande skönhet, erbjöd hon likväl en så behagfull bild, att jag kunde hafva betraktat henne flera timmar, om äfven blott för att utröna beskaffenheten af den förtrollning, som hon utöfvade på mig och Schanhatta. Hennes himmelsblå ögon, som ännu aldrig tycktes hafva fällt en tår, fängslade mig visseriigen mest i första ögonblicket; men om ej pannan öfver dem hade varit så hvit och kinderna under dem så friska och solbrända; om den nästan för lilla näsan ej hade haft ) Se H.-T. N:o 1—50.