skapade sig sultanen och kalifen sina oberoende riken och splittrade sålunda den politiska enheten. I hvardera ändan af denna kedja af araberna underlydande länder funnos små muselmanska stater, på ena sidan under kaliten af Cordova i Spanien, på andra sidan under kalifen äf Bagdad i Asien. Det kostar på vår egenkärlek, men vi nödgas erkänna hvad historien bevisar: det arabiska snillet, som väl nu blifvit efter, var under en del af medeltiden långt före oss. Europa var då jemförelsevis halft barbariskt. I 9:de, 10:de och 11:te århundradena, när en rik europeisk baron bodde i ett med tjocka murar omgifvet och blott af några gluggar upplyst torn, voro Sevilla, Toledo, Granada och Cordova fulla med dyrbara palatser. En kalif i Bagdad dlög att såsom skatt till kejsaren i Constantinopel sända denne så många gamla manuskript han kunde. I Fez och i Marocco diskuterade och kompilerade man på samma sätt som i våra dagar i intelligensens stora centralpunkter. Städer, hvilka vi anse för barbariska, såsom t. ex. Samarkand i Turkestan, hade ryktbara universitet och skolor, mera besökta än det moderna Europas. Det finnes en värderik katalog i Escurials bibliothek, och man förvånas vid bläddrandet deri öfver denna mängd af i Spanien födda arabiska författare och öfver denna massa af arbeten, som fordom presenterades för konungen i Cordova och nu äro begrafna i bokhyllornas dam. Universitetet i Cordova åtvjöt det högsta anseende medan universitetet i Paris knappast fanns till. Den namnkunnige Averrhoes undervisade der i medicin, och bland dem. som studerade under honom var hans värdige lärjupge Maimonides, författare till talrika afhandlingar och med ett vigtigt namn i medicinens tideböcker. Maimonides föddes i Cordova 1139. År 1164 utdref en af kalifen utfärdad förordning från Spanien alla kristna och judar, som icke ville omvända sig till islam. Född af judiska föräldrar och följaktligen inbegripen i denna förvisniog nödgades Maimonides öfvergifva sitt fädernesland och i Egypten söka frid och frihet för sin religionsutöfning. Han grundlade der en skola, der han undervisade i filosofi, oeh snart derefter utnämndes han till läkare hos sultanen Saladin, som då uppsteg på Egyptens thron. Han försummade icke att sätta sig i förbindelse med kadin Fahdel, en i Cairo vigtig man genom sitt domareembete och synnerligen vördad för sin välgörenhet. En dag under månaden Ramadhan år 1198 säger kadin Fahdel till Maimonides: ,,Jag kom i går att tänka på, att om en person blifvit stucken af något giftigt djur, så lär han i de flesta fall innan han kan träffa läkaren duka under för giftet. Jag anmodar dig derföre att författa en afbandling, liten till omfång, enkel och tydlig, med angifvande af hvad den som blifvit stucken af ett giftigt djur omedelbart har att göra och huru han bör sköta sig. Och Maimonides, som då var 60 år gammal, grep genast verket an. Han skref en ,,afhandling om gift, hvilken i tre manuskriptexemplar finnes i kejserliga bibliotheket i Paris. En hr Rabbinowicz har offentliggjort en öfversättning deraf såsom ett interessant bidrag till medicinens historia. Detta verk sönderfaller i två skilda deJar: om behandlingen af ormbett i allmänhet och om behandlingen vid invertes taget förgift. Mot ormbett föreskrifver Maimonides redan i 12:te århundradet samma behandling, som nu för tiden praktiseras: stark förbindning ofvanom såret, sondering medelst inskärning i detsamma, stark sugning af såret och utspottning af varet; innan sugningen företages munnens sköljning med olivolja och noggrannt iakttagande af att den som suger såret ej har någon hudlöshet i munnen eller någon skadad tand. — Mot invertes förgiftning lämpas behandlingen efter giftets olika natur. Maimonides dog 1208 under det fjerde stora korstågets tid, då det latinska kejsardömet i Constantinopel grundades.