Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1866, sida 4

Täsling i schackspel. Flera Wienertidninar meddelo, att den österrikiske schackspelaren teinitz, som år 1861 deltog i den stora täflingsampen i London och vann en af de der utatta premierna, skickat en annan berömd schackpelare, professorn i matematik vid högskolan i 3reslau, Andersen, en utmaning, på hvars utång de engelska schackspelarne fästa stor uppnärksamhet. En stor mängd vad hafva redan ngåtts rörande denna sak, och ifall hr Anderen får permission, kommer täflingen att ega om i London under påskdagarne, i motsatt fall örst under sommarferierna. Mormonerna. Förenta Staternas kongress ar förehaft frågan om månggiftet bland mornonerna. Representantkammaren har antagit n bill, i hvars inledning det heter: ,liksom lafveriet bör månggiftet försvinna i de länder, om höra under republiken, och regeringen bör öra allt för att komma till detta resultat. Det r mera än sannolikt att senaten skall gifva sitt amtycke till denna proposition, och man tror i örenta Staterna att Brigham Young och hans teliga snart blifva tvungna att inskeppa sig till dandwichsöarne. De amerskanska monltorerna. Sednaste inderrättelser från Pernambuco meddela, att len 30 sistl. December låg Förenta Staternas nonitor Monadnock i dervarande hamn, komnande från Westindien och destinerad till Stilla )ceanen, sannolikt till kusten af Kili. Fartyset var dagligen besökt af flera tusen menniskor, hvilka beundrade så väl de kolossala kaionerna i det 12 tum tjocka jerntornet som det ndast 18 tum öfver vattnet höga fartyget, hvilcet enligt alla ombordvarandes utsago är utnärkt sjödugligt. Det var icke blott stadens nvånare, som visade sin förundran, uian äfven fficerarne på ett dervarande engelskt örlogsartyg erkände, att de dessförinnan hyst den öreställmng, att monitorer voro fartyg, som ej unde lemna land ur sigte, ännu mindre befara ceanen. Om vittra fruntimmer. Under denna rurik läses i den af Kellgren utgifna Stockholmsosten, n:o 76 för 1783, följande uppsats, som, m den ej har tidvingens egen utgifvare till örfattare, måhända flutit ur Anna Maria Lennring penna: Jag kunde ej utan förargelse åsa dessa ord hos Rousseau: , Toute fille letre restera fille toute sa vie, quand il ny aura ne des hommes sensss sur la terre. En filoof, som fann vetenskaperna farliga för sitt kön, unde väl j rekommendera dem hos sruntimner. Men karlarnes omdöme om dem äro allid stridande mot hvarandra. De förakta de ;kunriga, och be Gud bevara sig för de lärda. )e ledsna vid de dumma, och säga att de qvicka iro en pest. De tro, att ett fruntimmers värligaste kunskap är att förestå hushåll, och när von det kan, får hon den herrliga belöningen utt heta husbållerska. När fruntimren blott sy och knyppla, säger man, att man kan se, att naturen ej ärnat dem till någonting stort; och om de, för att undvika den skymfen, visa sig manliga, flyr man dem som missfoster. Man öraktar Penelope, och man skrattar åt 4Eon). Jag her sett hela böcker af smädelser. men ej tt enda bindande skäl mot lärda fruntimmer. De böra endast, säger wan, befatta sig med hushållningen; det är detsamma fom att säga, det la karlar böra sysselsätta sig med åkerbrucet. De blifva genom läsning oskicklige till iktenskap; alldeles ej oskickligare än männerwe; erfarenheten visar annat. Deras tid tillåter j andra göromål än dem, som höra till deras cön; menar man med dessa göromål att förtala olk och sitta för speglen, så har man rätt; mesiar man åter sy, brygga och baka Åc, så kan let läras på 4 år. Om man ej den öfriga tiden sselsätter dem med läsning, falla de straxt på le förstnämnda. Läsning, säger man vidare, kämmer deras moraliska karakter; men skämner den karlarnes? Huru många okunniga jollor ser man ej läsa i skadliga böcker, som nan varit så barmhertig att öfversätta för dem? Lill slut skall jag göra tvenne anmärkningar: :0. Att de karlar, som tala mot vittra frunimmer, drifvas antingen af kapris eller afund. :0. Att man i Sverge kan vara i denna sak så vettig man vill emot fruntimren: ty här äro nappt två eller tre, som kunna taga det åt ig. Hvad tiderna i detta fall ändrats sedan 1783! (Ny illustr. Tidn.) En brud i Indien. De, som gerna skulle ilja veta, huru många och huru dyrbara ädeltenar, som höra till en ung indisk dams toilett å bennes bröllopsdag, kunna fianna upplysning ärom i följande skildring af d:r Livingstone. in turban af röd kashemir slingrar sig kring rudens hufvud och faller i vågor ned åt höforna. I hennes präktigt svarta hår finnas inga lommor, och hennes hals, skuldror, armar och en äro obetäckta. Till ersätta iug derför har on emellertid fingertjocka ringar med emalj ch ädelstenar på hvart ben, trenne vid hvarje nä, 19 på venstra och 8 på högra armen. Desstom hänger der en hvit elfenbensring vid hvar rmbåge, och en större ring om lifvet och en m halsen sullkomna toiletten. Sjelfva klädninen omtalar Livingstone endast för att erinra m att en sådan finnes, ty i verkligheten förvinner den under glansen af juvelerna, hvars syn förtrollar och bländar blicken. glående bevis. ,.B. I. meddelar följande omiska händelse, som för några dagar sedan ildrog sig på jernvägsstationen i Köln. Den venske dansören Carl Edström, som för några r sedan uppträdde i Köpenhamn på Casinoeatern, der han gaf ,,Den falska Pepita, m. m., ar en längre tid uppehållit sig i Frankrike, en lemnade för några dagar sedan Paris och asserade Köln på genomresan. Då hans kofertar här visiterades, blef tulltjenstemannen ögst förvånad öfver att de bland annat äfven annehöllo fruntimmersdrägter samt en del eleanta sidenband, spetsar, blommor o. s. v. Edtröm förklarade på ett blandadt språk af hälfen tyska och hälften franska, att han var danör och uppträdde både såsom herre och dam, amt att han, som reste verlden omkring och gaf epresentationer, måste föra med sig sina dyrara kostymer. Tulltjenstemannen blef likväl ke öfveriygad, och då han ytterligare fann 11 ar ovanligt små fina sidenskor, fattade han sina isstankar. Situationen var icke särdeles besglig tör Edström, emedan tåget just skulle gå, ch under sitt vistande i Frankrike hade har lömt att tala tyska, så att han alldeles icke unde förklara sig. Nu voro goda råd dyra; ten plötsligt fick Edström ett infall. Med en trolig skyndsamhet kastade han af sig ytter;ck och stöflor, tog på sig ett par af de ofvan ämnda små skorna och började spatsera omring på tåspetsarne bland koffortar och lådor mt göra piruetter. Dessa slående bevis öfvergade tulltjenstemannen. Hans saker stoppaes skyndsamt åter i kofferterna, och Edström eg in i vagnen under högljudda bifallsrop från e andra både manliga och qvinliga passagerarne, vilka bevistat föreställningen. Den arabiska medicinen 1 12:te århundraet. Men vet huru snabb och oemotståndlig n arabiska eröfringen var och huru densama kunappt beböfde ett århundande för att uteda sig i Orienten ända till Chinas gränser h i vestern framtränga ända till det inra af