Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1866, sida 2

Enligt ett i går afton anländt telegram irkulerade i London och hade af Times pptagits ett rykte, att lord Russell begärt fsked med anledning af differenser inom sabinettet, och att hertigen af Sommerset kulle blifva hans efterträdare som premierninister. IIertigen af Sommerset, hvilken i genskap af förste amiralitets-lord redan tillör kabinettet, är en prononceradt liberal nan och känd bland annat såsom förtrolig vän med general Garibaldi. Skulle ryktet besanna sig, har man således att vänta en ortsättning af den liberala regimen i Engand, och sannolikt i en bestämdare och mer utpreglad form än hitintills under lord Ruszells lednirg. Då telegrammet tillägger, att Times anser ett konservativt interregnum vara att föredraga, så bestyrker detta, att en ministere Sommerset särskildt i reformfrågan skall uppträda med större eftertryck och större medgifvanden åt allmänna meningen än man kan vänta af lord Russell, ty Times har blott med synbar ovilja och efter mycket vacklande ställt sig på reformrörelsens sida. Hvad angår do omtalade diflerenserna inom kabinettet är det sannolikt, att dessa röra just reformfrågan. IIitintills har det, oaktadt tory-talarues i parlamentet uppfordringar, varit omöjligt att få på förhand någon kunskap om grunddragen till den från regeringen väntade reformbillen. Ministern Gladetone har i underhuset vetat undvika att lemna någon uppgift i detta hänseende, och lord Russell har i sina svar till talrika reformdeputationer iakttagit samma mystiska förbehållsamhet — troligtvis emedan kabinettet sjelit ej varit enigt om gränserna för reformen. Bland de liberale i landet och parlamentet herrska i sjelfva verkot i det hänscendet samma differenser som man förutsätter inom ministåören. Frågan omfattar två skilda och dock i sammanhang med hvarandra stående reformer: 1) om nedsättvingen af census; 2) om en rättvisare fördelning af parlamentsplatserna mellan de olika kommunerna. For att åstadkomma endrägt och samsaldhet bland reformvännerna hafva Bright och flere bland da s. k. filosofisko radikalerna (Stuart Mull, Hughes, Buxton, Baines m. fl.) tillsvidare asstätt från alla fordringar på en ny fördelning af parlamontssätena och likaledes från inbringandet af egna rosormbiller. Do vilja, att olla liberala skola sluta sig kring regoringens fana i den förestående, utan tvifvel heta och förbittrade strid, i hvilken man skall få se många dvasiliberalo, sådana som lord Elcko, hrr Lowe och IIorsman, göra gemensam sak med torys, och som fördenskall kräfver fast sammanhållning mellan roformvännerna. Detta har insetts äfven af den liberala pressen, som med stor enhällighet och med åsidosättande af egaa Önskningar i många stycken besjutat understödja regeringen. , Daily News, , Star och andra hafva fördenskull med ovilja emottagit en reformbill, med hvilken reprosentanton för Hull, hr James Clay, sjelf tillhörande do filososiske radikaleraas grupp, kommit regeringen i förväg, och som begär dels rösträtt åt alla, som underkasta sig en liten examen i läsning, skrifning och räkning, dels en ny fördeining af parlamentsplatserna. Att Clay, som är en redlig man och en god logiker, men icko hemma i partiintriger, här blifvit framskjuten af reformens hemlige fiender, är sannolikt, och denna sannolikhet min skas ej derat, att sådano parlamentslodamöter som lord Escho och hr Horsman genast Iryckto i fält för bans förslag. Öfverhufvud kan man sägs, att reformens framgång fö: ögonblicket ännu är långt ifrån betryggad men ett faktum är ock, att intresset fö! donna reform blir hos Englands arbetande klass allt starkare, och att om en tory rege sring — en sådan, som klappat händerna å blodbadet på Jamsika — kommer till rodret den ej skall qvorstanna der länge.