Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1866, sida 2

ing, och att framtiden, så längo jag fon sennes närhet, ej för henno stör yekymmer än de brokiga ijårilarno, rmado öfver den smala, blomsterrika s a skimrande koliittningon al någon bädden, ellor do strid bris, hvilka slogos om h 2onungsrik blomkalk. — Schanhatta, utropade jag slutligen est on långvarig tystnad, — jag är snart färdig, da kan börja på att laga maten i ordning, ren gif mig förstlen dryck vatten! Schanhatta släppte en qvist, som hon just bade böjt ned, och sedan hon nickat till mig att bon hade förstått mig, skyndade hon förat till sitt kök och derifrån ned till båckon meå en tom kurbisflaska. Hon hado jast försvonnit bakom den höga stranden, då plötsligt om liten ston, eom syaberligen hade blitvit kastad ester mig trån toppen af den närbelägna klippan, nedföll i gräset framför mig. Monniskor funnos således i grannskapot, och menniskor, hvilkas sfsigt jag icko kände, men hvilka voro förvissade om sin öfvermakt, ty annars hado do ej så öppot tillkannagisvit sin närvaro. Jag låtsade således som jag ej hade märkt steren, man lampade mina rörolser, medan jeg ännu sysslade med den utspända huden, så att jag kom helt nära min bössa och sådåes blott behöfde räcka ut handen efter I samma ögonblick nedföll ea andra sten brodvid mig, och samtidigt ropado en klar qvinnoröst på renasto engelska till mig: — Var då så artig, fremiing, och egna 0. Jag dot Å uts