Göteborg den I Mars. Det franska kejsardömet befinner sig nu i fjortondo äret af sin tillvaro. Har dess styrka vext med åren? Do kriser, som beledsaga en ny styrelseforms barndomstid, äro längesedan Jyckligt öfverståndna; men har det, med dessa bakom sig, börjat utveckla sig till en frisk och kraftig organism, som lofvar en lång framtid? Från alla, som med uppmärksamhet följt företeelserna i Frankrike, hör man blott ett svar på denna fråga. Kejsardömet är redan i sitt fjortonde år behäftadt med ålderdomskrämpor; det är ett barn med gubbesysionomi, i hvilket man återfinner Napoleon III:s egna drag. Hvarjs ny rynka på dernes panna är en af förgängelsen plöjd fåra på kejsardömets. Ingen, icke ens dess egna anhängare, tror på en framtid för detsamma. , Dot svarta bandet — så kallar folket do män, med hvilka Napoleon har fyllt sin rådkammare, sin senat, sin arrn63 högsta platser och Frankrikes prefektstolar — är aripet af dystra aningar. Det tal, hvarmed senaten i år helsades af sin president, var till form och innehåll ett hktal och spred omkring sig likasom en stark odeur från graskamrarne; på hofvet, der lysande fester jaga hvsrandra med förtuslans fart, spöka på maskeraderna minnena från dagarne före den första revolutionen, och kejsarinnan Eugenie synes drifven af en demonisk last att uppbesvärja drottning Marie Antoinettes vålnad, medan i Qartier Latin och Faubourg S:t Antome nattetid åter höres det gamla Iystringsropet från revolutionens vedetter, visserligen endast enstaka och halfqväfda rop, men dock såsom tidens tecken betydelsefulla, helst om man sammanställer dem med det ödesdigra faktum, stt hvarjo nytt val till någon ledig plats i lagstiftonde församlingen mer och mer antager karakteren af en förbittrad partikamp, i hvilken fienden uppträder osta så stark, att det fulländade förvaltningsmaskineri, som befianer g i presektens hand, förlamas, att de gyliono löftena, do smekande tobbningarne, do orotull: varningsropen till alla stilla i laudenom att sluta sig till regeringens man, äro irnktlbsa. Ja, ställningen är sådan, att en regementsförändring i de fjerran belägna Donansurstendamena vsrit mägtig nog, att såsom det skrifves från Paris, framkalla -utomoråentlig sensation i alla kretsar och ätta hofvet i dyster stämning, nly — i citera här ett pariserbref — , händelsen bicf bekant d. 24 Febr. och gälldo en man, som var vald af folket och efter sitt val ansett sig berättigad att göra ett statsstreck.ländelsen, det bör tilläggas, gjorda detta ntryck, ehuru farst Kvsa ej åtnjöt sympatier från franska regeringens sida, utan af honno slädse betraktats såsom en rysk satrap. Ålven litteraturen, sådan den under det andra kejsardömets sodnasto år utvecklat sig, profeterar en kommande syndaflod. Hemska järtecken förspörjas på denna himmel. Det franska kejsardömet har onekligen gjort sig skyldigt till det romerska k. j ardömets poli