smed kunnat nträtts? Må det derföre till slåtas oss behålla vår fasta öfvertygelse, att sberäriagens öfning, möjligtvis något förlängd, genom sammanslagningen kan uppdrifvas till önsklig grad på ett för såväl densamma som stammen vida fördelaktigare sätt, än genom en för nationen så betungande, orättvis och ondamälsenlig åtgärd, som mängdubblad öfning för ett ringa antal, uttaget genom slumpen och medelst det förhatliga och demoraligerande lotterisystemet. Sedan Aftonbladet genomgått och, enligt vår uppfattning, vederlagt åtskilliga andra monanter af den militäre insändarens sramställning rörande elit-inrättningen, ,massans chimäriska företräden, m. m., slutar bladet med följande ord: yDen åtskillnad vi gjort mellan konskriptiaon och allmän beväring kallar den ärade insändaren för ordrytteri; ehuru skillnaden visserligen icke ligger i blotta orden, utan i de olika begrepp som insändaren och vi bysa rörande en allmän virnepligt. Vi fortlefva i den tron, att det är tvenne alldeles olika systemer, huru man än må benämna dem, om man kallar alla krigsduglige inom vissa åldersklasser under fanorna för en kortare tids öfaing. eller om man genom lottning uttager en viss del inom hvarje ÅIdersklass, men så mycket längre bibehällur dem under fanorna. Äfven om i sedaare faliet skyldigheten att i nödfall i krig utgå skulle qvarstå för de icke uttagne, så undslippa de likväl i fred, som är normaltillståndet, all känning af sin krigstjenstskyldighet, hvars hela börda då faller på dem, som genom slumpen bli:vit utsedde. . . Den ärade insändaren vädjar slutligen till nationalstoltheten: ,,Vi hafra nyss slagit verlden med undran, då vi lugnt och med gans tillvägabragt en stor reform; skulle vi då intagas af fruktan för något, som Norge, som Danmark, de tvenne fria brödrafolken, åvägabragt, och som hela Europa måst använda, emedan alla andra sätt befunnits omöjliga. Med anledning häraf måste vi ännu en gång erinra, att det ej i hela Europa finnes något land, som underhåller en stående krigsmakt på 1 procent af befolkningen (?) samt derutåfoer en nästan lika ator konskriptionsarm; hvarken Norge eller Danmark hafva någon stående arme, hvarföre de måst taga sin tillflykt till konskriptionen. Men vi, som underhålsa en sådan armå, kunna utan fara nöja oss med den kortare öfning, som är en följd af bevärings-idåns tillampande, Våra åsigter äro så vidt skilda från den ärade insändarens, att de svårligen synas kunna bringas till någon öfvereasstämmelse. Insändaren anser sig icke kunna gå i fält, med mindre hvarje krigare är fullkomligt utbildad i tjenstens alla grenar, hvilket äfven skulle hafva sin riktighet, om det eällde att sända våra soldater till Algier. Kina, Anam och Mexiko, såsom de franska. Vi deremot tro, utt detta, om blott en del är väl öfvad, är mindre behöfligt för en försvarsarmå, som har så verksamt stöd i terrängen, hefästvingskonsten och andtstormen, äfvensom att det medför allt för stora uppoffringar för nationen, både i ekoromiskt och personligt hänseende. Iusändaren tror sig kuuna försvara Sverge med allenast 50.000 man. Vi anse detta så mycket otillräckligare och farligare, som enligt det kongl. förslaget hvarken det i depöterna samlade ersättningsmanskapet, cj heller den påräknade landtstormen skulle hafva den ringaste öfning. Iasändaren sianer ej orättvisan deri, att en sjettedel af den manliga befolkningen, som genom slumpen uttages, utan hittills känd ersättning, underkastats 107 dagars öfning och 4 år i rad drages frår sitt vanliga yrke just vid den ålder, då det gäller att derinom söka bereda Big en framtid, och detta då alla öfriga medborgare under fredstid, i normaltillståndet, undslippa all slags öfning. Vi deremot anse detta så mycket obilligare, som den indelte soldaten, hvilken blott underkastas 81 dygns rekrytbildniog, sedermera har sin framtid betryggad. då beväringssoldaten får intet; obilligheten ökas ytterligare derigenom, att bland de :0,000 approberade beväringarne först 5,000 man få friköps sig samt sedermera sådane som dragit dålig lott få byta med dem, som dragit bättre (naturligtvis mot kontant erkänsla) — hvarigenom heia bördan faller på de aldra fattigaste, utan att armån derigenom fått de bästa soldatämnera. Vi tro räppeligen, att svenska nationen någonsin får så praktiskt förstånd!, att den kan besegra sin ,fördom mot det orättvisa och obilliga i ett sådant förfarande. Till dessa Aftonbladets ord vilja vi göra en erinran utomdess, som synes oss usa stor vigt. Det är en känd sak, hvilken vi funnit, på derom gjorda förfrågnioagar, bekräftsd från flera landsorter, att en yagling i beväringsåldern har redan nu ganska svårt att erbå!l, lagstadd tjenst, med mindre han kan ställs en annan man i sitt arbete under den tid ben måste ligga vid beväringsmötet, något söm oftast kostar bonom en icke ringa upposkcing af hans lör. Do som nu — efter regeringens förslag — skulo efter utlottni gon nödgas att ondergå on bavär ingsexer af 2 mäånader det första och 15 dzgar lhvarnot kölden och snöstormarne i ett aflägsef!