hennes yttro förråddo tydligt hennes bör komst. Dessatom bar hon ett tecken, hvar obestridliga ändamål var att utmärka henne: börd samt sätta fadern i tillfålla att, till och med efter många åra förlopp, igonkänna pitt barn i bändelsa af on skiljsmessa. Annorlunda kundo jig icko förklara moningen med det röda hjerta, som var tatuerad: på honnes skuldra, och i hvars midt jag tyckte mig urskilja spåren efter ett blått kors och ett par med hvarandra sammarflätado, otydliga bokstäfrer. Naturligtvis fästade jag ringa vigt vid donna omständighet, som både hos trappers och råa sjömän har sitt ursprung i ott ofta blott ögonbiickligt iafall, och jag gladde mig att hennes indianska anförvandter icko hade fallit på den tanken att vanstalla hennes ansigte genom outplånliga figurer och linier, hvilket så ofta inträffar bland infödingarno. Sin faders namn kände hon ej; hon visste blott att man hade ansett honom som en medicinman och trollkarl och kallat honom med det allmänna namnet , Waschitscho eller längknif. Hon sjelf kallades Schanbatta, ett ord, som hon ej kunde förklara för mig, hvarför jag ansåg det ej tillhöra Mandenspråket. Sysselsatt med den dubbla uppgiften utt genom jagt och byteshandel förvärfva något mera, än som behöfdes för vårt underhåll, samt att undervisa min vänliga Schanbatta så mycket som möjligt med mina få hjelpmedel, försisto dagarno hastigare för mig än under någon annan period sedan jag bade lemnat mitt fosterland. Vi gingo norrut ända tiil Yellow Stonefloden; vi erogo åter utför Missouri, långt söder om de förstörd: Man danbyarne, och då jeg slutligen uppförde en bydda af jord och trädstammar till skydd