ösverlemna henne inom cn ej elltför lång tiderymd. Uppiyllandet af mina pligter mot min skyddsling inverkade välgörando äfven på mig sjelf. Det dystra allvar, som sedan flera år hade beherrskat mig, började småningom förmildras, och med ökad tillfredsställelse betraktade jag resaltaten af mina bomödanden, hvilka snart visade sig tack vare det uppmärksamma barnets ovanliga vetgirighet och öfverraskande fattningsgåfva. Medan jag förde den unga indianskan steg för steg framåt på bildningens väg, visade hennes karakter alltjemt nya sidor, hvilka gladde mig innerligt, så att jag ofta i tankarno liknade henne vid en spåd telning. hvilken, sedan den blifvit förflyttad från don hämmande vildmarken till en ädlare jordmån, lofvar att belöna trädgårdsmästarens sorgfälliga vård med de skönaste blommor. Med stor lätthet lärde hon det engelske språket, och alltefter som hon utbildade sig otroligt hastigt i andeligt hänseende, så vande bon sig dagligen att alltmera vårda sitt yttre. Icko fri från den indianska förkärleken för bjerta färger och glänsande prydnader, sökte hon likväl att utmärka sig från andra indiauskor, hvilka vi träffade på pelskompogviets hardelsposter, derigenom att hon ej vanställde sina anletsdrag genom målningar, oberäknadt att bon efter mina anvisningar delvis gaf sin! drägt en snitt, som mera öfverensstämde med bruket i civiliserade länder. Och sålunda erbjöd den unga Mandanflickan, sedan hon befunnit sig fyra eller fem månader under min vård, en verkligen förtrollande bild af ännu slumrande älsklig jungtrulighet. Hennes sammetsfina hy tycktes ljusare, hennes svarta hår lockigare, och ehuru ungdomlig glädtighet stundou visade sig hos henne och ett barnsligt leende lekto kring