Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1866, sida 2

stenhög hade skyddat grafven mot vilddjurs anfall, nedsjonk hon på knå framför mig. — Bleke man, sade hon och riktade sina stora, melankoliska ögon förtroendefallt mot mig, — nu är jag din dotter; du har sagt det: gör med mig hvad du vill. — Du skall vara min dotter, svarade jag rörd, i det jag med ett tecken antydde henno att stiga upp; — din Manitou har fört dig i min väg, och jag skall blifva din fader. Dessa voro de enda ord, som vi utbytte rörande framtiden; den arma öfvergifna flickan slöt sig till mig, likasom den skjutna buoffelkons kalf följer hästen, hvars egaro beröfvat honom hans moder. Innan jag aflagsnade mig från den sorgliga trakten, använde jag, för att hindra vidaro smitta, den försigtigheten att antända tälten och i lågorna kasta slia de föremål, som ännu Jågo kringströdda. Endast de saker, hvilka min sosterdotter antydde såsom sina, eller hvilka jag ansåg värdefulla för henne, blefvo förskonade, dock underlät jag ej att, medan vi rustade oss till afresan, omsorgsfallt röka dem öfver antända saftrika, gröna qvistar. Sjelfva flickan måste underkasta sig detta försigtighetsmått, och då jag slutligen hade fullbordat de i min tanke nödvändiga åtgärderna, berörde solen redan den vestliga kanten af prärien. — (Forts.) Alsabetets användande. En aritmetiker har uträknat att alfabetets 25 bokstäfver kunna på så mångfaldigt sätt kombineras, att 1,000 millioner skrifvare, som dagligen skrefvo 40 sidor och 40 alfabet på hvarje sida, skulle behöfva 25,000 millioner år, innan man huanit uppteckna alla tänkbara sammansättniogar af bokstäfver.