Göteborg den 27 Februari. Arbetarebostäder. Den vigtiga frågan om ingripande från det alimännas sida, vare sig statens eiler kommunernas, i beredande af bätire bostäder åt den mera obemedlade befolkniagen inom städerna, ådrager sig alla civiliserade länders alltmer ökade uppmärksamhet. Do ofta hörda doktrinerna, att saken tillhör den enskilta företzgsamheten och att det allmänna icke bör träda emellon på detta område, m. m., gifva alltmer vika för tingens nödvändighet, sedan man börjat fatta att det här icko lävgra gäller endast deltagandet för olyckliga medmenniskor, utan äfven det öfriga samhällets säkerhet och välbefinnande i moraliskt och sanitärt hänseende. s Sednast ådraga sig do lifliga öfverläggniagar, som föras i England nti detta ämne, synnerlig uppmärksamhet, då man der är färdig att låta till och med staten träda emellan med positiva åtgärder, ja direkt understöd af statsmedel, för att åvägabringa on bättre ordning än den. närvarande. För dessa sträfvanden lemnar D.-A. följande samman fattade redogörelse: Då i London liksom i de flesta städer på kontinenten de arbotande klasserna genom byrornas stigande, uttrangas från stadens medelpunkt emot periferien, så framt de icke föredraga att lefva eländigt sammanpackade i sina gemla bostäder, har man i England fäst äppmärksamheten på vigten af en bill, som inom kort kommer att diskuteras i parlamentet. Den är inlen nad af mr Childers och föreslår, att staten skall försträcka penningar mot 4 proc. till uppbyggandet af ändamålsenliga arbetarebostäder. Denna pya leg skall endast gälla för folkrika städer, och staten skall icke sörsträcka mera än hälften af byggaadskostnaden; men äfven dermed vore ett stort steg gjordt: i praktiskt hänseende, emedan genom sådana understöd möjlighot skulle ebjudas kommuner och enskilda personer att uppbygga ändamålsenliga hus för de fattigare klasserna; i principielt, så till vida som staten skulle erkänna pligten att afbjelpa de fattigare klassernas sociala behof, icke endast på lagstiftningens väg, utan Också med klingande mynt. Man kan visserligen fråga om den at mr Childers inlemnade billen skall gå igenom. Derpå kan svaras bostämdt ja, så vida billens ode kommer att bero på regeringen, hvilken ämner med ella krafter understodja den. Dess betydelse — anmärker Ekonomist — kan blifva större an den stora allmänheten möjligen föreställer sig. Ty af Storbritanniens befolkning lefver redan nu hällten i städerna, deraf 3 millioner ensamt i London, hvars invånares antal är dubbelt så stort som bela Danmarks och tredubbelt så stort som Greklands. Men då hvarken London eller någon annan stad ursprungligen blifvit anlagå för så stora massor, så följer deraf, att allt flera missförhållanden årligen yppa sig. Städerna skola antingen blifva medelpunkter för förbärjande sjukdomar, eller också skall arbetaren, för hvilken det slutligen skall blifva nästan omöjligt att erhålla någon bostad, en vacker dag med våld protestera mot sitt undanträngande. Detta elände kan afhjelpas, om möjlighet berede3 att uppbygga arbetarebostäder, hvilka 1) motsvara sitt ändamål, och 2) lemna entreprenörerne utsigt om en tillräcklig afkastning. Båda delarna kunna uppnås, om staten erbjuder sin bjelp såsom kupitalist, och man kan så mycket snarare hoppas, att byggnudsspekulanter deraf skola begagna sig, som erfarenheten (i London och andra engelska städer) visat, att ändamålsenligt byggda arbetarebostäder gifva en alkastning af 5 till 8 pct.