Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 2

ARS UTRIKES. TYSKLAND. Det kongliga reskript, hvarmed ministermnesidenten grefvo Bismarck den 23 dennes konungens namn alslöt den preussiska landtlagen, bade följande lydelse: Högborne, ädle och ärade herrar af landtdagens begge hus! IIanS Mej:t Konungens regeripg öppnade detta rs landtdag ej i fötväntan på en omedelbar ösning af den sväfvande författningestriden, men det kopp, att det hos preussiska folket lefande begäret efter en förlikning skulle inom andets representation finna tillräcklig genklang ör att möjliggöra statsmagternas såmverkan till tiftande af nyttiga lagar och genom gemensam lerksamhet i fäderneslandets tjenst mildra den skarpa motsats, i hvilken de deputerades hus åkat till kronan och till herrehuset. I detta hopp öppnade statsregeringen; i enlighet med Hans Maj:t Konungens vilja, landtdagen, utan att från sin sida gifva ry näring ät tvedrägten eller kringskära grundvalen för en blifvande uppgörelec. Dea första meningeyttring, som derpå följde från de deputeraden hus, var ett taj af dess president, i hvilket denne genom ogrundade och utmanande tillvitelser mot Hans Maj:t Konuugans regering gaf uttryck åt den bland husets majoritet rådande fiendtliga sinnesstämningen. Med detta förfaringssätt öfverensstämde husets vidare verksamhet. Den vände sig icke till freden, utan till striden; den riktade sig icke på lagförslagen. utan på sträfvandet att söka anledniogar till angrepp på regeringen och detta på områden, som landets författning icke förlagt ivom folkrepresentationens verksamhetskrets och på hvilka de deputerades verksamhet fordenskull måste förblifva ofruktbar. I denna anda anfölls den af hela landet med glädje helsade föreningen mellan pråeussiska kronan och hertigdömet Lauenburg och derigenom konungens författningsenliga rätt att sluta statsfördrsg, som icke pålägga staten bördor. I denna anda följde genom beslutet af den 10 Febr. ett författningsvidrigt angrepp på domstolarnes i författniogsurkundens 86:te artikel befästade sjelfständighet i förbindelse med försöket att skaka preussiska lagskipningens hos folket välgrundade anseende och offedåigen antasta ett domarestånds ära, hvars opartiskhet i dag som under århundraden ländt vårt fådernesland till berömmelse. Genom ett ytterligare beslut har de deputerades bus kränkt författningsurkundens 45:te artikel och tillagt sig den Hans Moj:t Konuugen ansam tillkommande verkställande magten, i det huset företog sig utt tilldela den verkställande magtens embetsmän föreskrifter rörande deras tjenstepligter. Vid åsynen af dessa öfvergrepp måste statsregeringen förelägga sig den fråga, om man an landtdagens fortsatta förhandlivgar kunde vänta goda frukter för landets välfärd och inre fred Hans Maj:t Konungen har velat hafva svaret på denna fråga uppskjutet, tills de deputerades hus slutbehanålat en proposition, i hvilken en mi noritsts medlande sträfvanden funno sitt uttryck Men sättet, hvarpå denna proposition behend lets, har icke haft statsregeringens färhägor, at DA 2—