Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 2

ehligt och rättvist nog, om han derföro får tryk, ar väl möjligt; men att on fattig men lig arbetare skule fiuna rätt och billigt tt hans tarfliga och svårtförvärfvade daglige röd fördyras genom ytterligare tillkomna allagar, kan jag icke fatta, och jag tviflar å att någon annen beller kan fatta det, cko ens da som vilja stifta den ifrågavaande lagen. Så långt om saken, sedd utur moralisk ych rättslig synpunkt; nu några ord om de skäl, hvarföre jag anser motionens genomfö rando ockonomiskt, oklokt och skadligt. Efer min uppfattning kan det antagas som regel att priset celler det fallande och stioande (relativa) värdet af en vara på en viss plats eller inom ett visst område bufvudsakligast beror af det derstädes befiatliga förhållandet mellan tillgång och efterfrågan eller behof af samma vara så länge dessa båda faktorer (tillgång och efterfrågan) någorlunda jemnbalancera hvarandra; men om det blir ett kändt faktum att tillgången af en vara på ea viss plats är större än efterfrågan, så att ett öfverskott uppstår, hvilket måste söka sig till en annan marknad för att kunna afyttras (eller motsatsen att brist upps:år som måste fyllas) då blir det förhållandet på den sednare vanligen större marknaden, der ölverskottet asyttras (eller derifrån bristen fylles), som bestämmer hela varans (icko blott ölverskottets eller bristens) pris äfven på den förs a marknaden. Isall denna regel är riktig och det är ett faktum ait jordb uket inom vårt land, i allmänhet taget, producerar mer än som landet consumerar, så att ett öfverskott af jordbruks-al ster uppstår, som mås -o asyttras till u-landet, synes mig tydligt att någon prisförhöjning af vår jordbraks-produktion i sin helhet icke kan åstadkommas genom importtullar; men, då vårt lands stora utsträckning och mångfalden af jordbrukets alster kunna förorsaka at regeln icke är fullt tillämplig, vill jag icke bestrida möjligheten deraf att en tillfällig och mindra förhöjning af priset å våra jordbruks-alster kan föranledas af de ifrågavarande tullarne. Om äfven någon sådan prisförhöjning skulle blifva en följd af de oftanämnde tullarne (hvilket jag för min del icke tror) är jag dock fullt öfvertygad derom att den fördel, som deigenom skulle tillskyndas jordbruket i vårt land, ingalunda motsvarar de skadligaj följder för detsamma, som genom berörde importtullar skulle uppkomma. Såsom sådane och gifna följder anser jag: 1:0) Ett hämmande och tillbakasättande inflytande på den utveckling och det framåtskridande till förbättring, som nu, oaktadt de ogynnsamma conjuncturerne, gör sig gållande vid vårt jordbruk. 2:o) Nedsättandet af den verksamhet och de kopitaler som blifvit egnade åt vår spanwålshandel och troligen skola egnas äfven åt handeln med andra jordbruks-effekter, ifall denna handel icke störes genom en orättvis och oklok lagstiftving. 3:0) Det stöd, som det prohibitistiska partiet inom landet skulle få för sina bemödanden att bibehålla (kanske förhöja) de för utvecklingen af vår mdustri i allmänhet ech vårt jordbruk isynnerhet så skadliga skyddstullarne. 4:o) Nedsättandet af vårt jordbruks kredit, då stadgandet om skyddstullar för detsamma alltid skulle kunna anföras som ett bevis för det efter min åsigt alldeles falska påståendet, att vårt svenska jordbruk icke kan täfla med det utländska. 5:0) Förhöjande af skatter och arbetskostnader. — Det kunde nu vsra anledning att här anföra ganska mycket för att utveckla och bevisa att ofvannämnde följder verkligen skulle inträffa och att deras skadlighet skulle öfverväga do fördelar för vårt jordbruk, som möjligen kunde uppkomma om importtullar stadgas för utländska jordbruks-olster; men jag afstår derifrån, dels derför att jag anser det så mycket, och vida bättre än hvad jag kan åstadkomma, förut blifvit skrifvit i frågan, att en vidare utveckling och bevisning här är öfverflödig, dels derföre att denna uppsssats ändock blifvit längre än jag önskat. — Detta oaktadt kan jag dock icke afhålla mig ifrån att säga några ord till besvarande af Jen fråga, som jag ofta gjort mig sjelf och ssom jag förmodar ofta faller andra is, denna fråga nemligen: huru kan det förklaras att ett så mäktigt parti, ock deribland många supplysta och högt aktade personer, finnes inom vårt land, som hyllar och försvarar den åsigten att handelsoch närings-tvångslagar i allmänbet (elier åtminstone deras praktiska tillämpning) och skyddstullar isynnerhet äro både moraliskt lofliga och ekouomiskt nyttiga? Svaret på denna fråga kan visserligen att börja med synas ganska brydsamt; men om svi närmare betrakta förhållanderna och derjemte noga betänka huru menniskan i almänhet är beskaffad tror jag att förklaringen kan vara temligen lätt funnen. — Vi veta alla, eller kunna lätt skaffa oss kännel j dom derom, att det inom vårt land finnes I ganska många och ganska förmögna fabriksoo a TA Ala 42 nära -—