Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1866, sida 3

lands-Korrespondenten följande: Klockan om kring 8 på morgonen inställde sig vid afrättt platsen, på förut skedd kallelse, 100 man frå Ljustorp, Hässjö och Tynderö socknar, hvilk skulle utgöra den s. k. spetsgården. Under tider mellan kl. 8 och 9, ordnades spetsgården m. n af kronolänsmännen J. Larsson från Ljustor och C. V. Särenholm från Hernösand, hvilk dervid biträddes af 3:ne fjerdingsmän, hvarefte kronofogden Hagman, sittande till häst, upp läste dödsdomen för den församlade menigheten Nu väntade alla med spänd uppmärksamhet på delinqventen, hvilken, genom det elaka vädre och alltför dåliga föret, hindrats cirka 1, timme öfver den bestämda tiden, som var utsatt till kl 9 f. m. Klockan 51 10 ankom dödsfången, åt. följd af fångpredikanten Staaff, som i kort. het gjorde några kristliga föreställningar och sade ett och annat tröstens ord till fången. Nä. stan ovanligt tunnklädd under denna kalla årstid, led ban så betydligt af kölden, att hela kroppen darrade som ett löf. Sedan han en stund suttit i släden på landsvägen — under hvilken tid man tydligen kunde se, det han hade många svårigheter uti sitt inre att bekämpa — lemnade han åkdonet och ledd af presten gick upp till afrättsplatsen, der han nu skulle utstå sitt straff, betala sin skuld till menskligheten och uppfylla svenska lagens kraf. Han gick mycket lugn, nöjd och frimodig sin sista stund I— en oundviklig död — till mötes, och såsom sbevis på den stora själsnärvaro och styrka, han i en Å vigtig stund egde, må nämnas, att sedan han framkommit till stupstocken, och presten last Fader vär och välaignelsen, sammanknäppte han sina händer och gjorde med hög, tydlig stämma, i rediga och savsade ordalag, en kort, hjertgripande bön, deruti han bad till Gud för sig sjelf, för sina medbrottsliogar samt för alla menniskor i allmänhet och för ungdomen isynnerhet. Sedan bönen var slutad, afklädde han sig sjelf, utan någon annans tillbjelp, rock och halsduk, hvilka persedlar han lemnade till en af sjerdingsmännen, hvarefter han ur fickan tramtog en näsduk, med hvilken länsmannen Särenholm förband ögonen. Genast när detta skett, knäböjde han för sista gången, läggande sig på stupstocken — — der, inom ett ödonblick, hufvudet blef skildt från kroppen. Exekutionen verkställdes så väl och hastigt, att delinqventen, efter att hafva mottagit dödshugget, icke rörde ens så mycket som ett finger. Skarprättaren, en gammal man, hemma i Gefleborgs än, verkställde icke sjelf exekutionen, utan biträddes af sin måg, hvilken nu för första gången ijenstgjorde i det yrke, han ämnar söka efter gin svärfader. Gubben lärer nu såsom pensionsmessig ämna anhålla om befrielse från detta sitt svåra kall, efter att hafva halshuggit 32 personer. Den afrättade Hedins stoft lades genast i en ordentlig likkista och skjutsades till Häsjö kyrkogård, der fängpredikanten förrättade den i lag föreskrifna jordfästningen. Oaxtadt den öfver måttan ruskiga väderleken och de nästan ofarbara vägarne, hade likväl en stor mängd nyfikna åskådare från Hernösand och närgränsande socknar infunnit sig på afrättsplatsen, för att åse det sorgliga skådespelet. — Lindesberg. Fadermord. Från Lindesberg skrifves den 17 dennes till Nerikes Allehanda: I dag på förmiddagen är ett fadermord begänget inom denna församling i Hammarns by. Sjuttioårige bergsmannen Olof Andersson blef nemligen, under det han i sitt kök framletade gammalt jern, huggen i balsen med yxa af en hemmavarande son, hvilken sedan yngre år ansetts vara mindre vetande. Efter den genast på stället af länsmannen hållna undersökningen är mördaren införd till häradshäktet här i Lindesberg. Under en blifvande ransakning kommer väl att utredas, huruvida anledningen till mordet är, såsom nu allmänna ryktet förmäler, att brottslingen icke sällan varit i mistning at den fördragsamhet och det faderliga omhuldande, som en menniska med sådant lyte oftast påkallar. Enligt sednare ingångna underrättelser, tilläger Ner. A:a, att sonen, hvars namn är Per Olof Isson, nu blifvit införd till Örebro länsfängelse. Den mördedades enka har afgifvit följande berättelse om förloppet vid mordets begående: Fadren och sonen hade på formiddagen den 17 lennes samspråkat med hvarandra utan osämja. å fadren derefter gått ut i köket, medföljde Per Olof, som straxt derpå med en yxa tilldeade fadren hugg i hufvudet, halsen och Åhvarlera kindbenet, hvarpå döden genast följde. Efer mordgerningens föröfvande, yttrade Per Olof, tt han hade allt väl uträttat. — Per Olof är 8 år gammal och son af Olof Andersson i ett öregående gifte. Officielt rapporteras han tillörene hafva visat tecken till vansione och på le sednare åren icke begagnat sig af nattvarlon men deremot mycket sysselsatt sig med läsling af det gawla testamentet. Vid polisförhöet tillfrågad, hvarför han afhändt sin fader ifvet, yttrade Per Olof, att fadren på morgoten, nämnde dag, öfver honom (sonen) uttaat svåra förbannelser och prirz att —nm skulle aga honom lefvande. Då säger den beklaansvärde sonen sig hafva omgifvits af onda ankar och djeflar, och förklarar, att han, för ndvikande af förbannelsens fullbordande, dödat adren. — Helsingborg. En lurad tjuf. Sällan häner att tjufvar låta lura sig, men nyligen lärer et dock så hafva inträffat. En gosse hade, nligt berättelse, en afton skjutsat till Ö. Ljungy gästgifvaregård. Vid hemfärden råkade han t för tvenne bofvar, som tvingade honom att tanna. Då detta skett, gick den ene af bofarne ett stycke tillbaka; den andre stallbroern befallde genast fram gossens alla penninar. Gossen gaf honom de penningar han egde, eml. dem han fått för den utgjorda skjutsen; en bofven var ej dermed nöjd, utan yttrade: det är en bra rock du har på dig, den vill jag afva, om han passar mig. Tjufven afklädde g sin rock, lade den i gossens vagn medan an försökte gossens rock, men gossen var ej en att sätta hästen i gång. Bofvarne skreko t gossen att stanna och eftersatte honom, men ;rgäfves; ban körde i full fart tills han kom em; först då fann han tjufvens rock i sin vagn; en det, som gjorde honom ännu mera storzd, var att i den sålunda erhållva rockens ena cka funnos två å tre hundra riksdaler, — ett irdeles rikt byte. — Kalmar. Böter. I Kalmar har en landtan blifvit dömd till 100 rdr böter för det han å gatan slagit af hatten på en herre. — Östersund. Talrik afkomma. En nyligen rr AA — —prr —— tiä m AN DA MM MM me M kt vt Jm MMMM MMMFM—