vid dess hemställan bero, liksom kyrkoh. Obter-Jt ström. Å Samma utskotts betänkande n:r 54, afst. mo-: tion om fördelning emellan socknar inom samma pastorat af återvunnen helgonskyld, gaf äfven anledning till diskussion. Kyrkoherde Si-. monsson, biskoparne Björck och Sundberg och d:r Säve yrkade återremiss, i ändamål att er-. hålla en förklaring af 1861 års förordning om helgonskylden derhän att orden ,till församlingarne må förklaras lika betydande med åtill pastoraten-. För bifall talade deremot kyrkoherde Eke-m lund, professor Ribbing, prosten Smitt, biskopå Anjou, doktor Ternström och kyrkoherde Otterström. Tvisten slets genom votering, som utföll med 30 rös er för återremiss emot 20 för bitall. Samma utskotts betänkande p:r 55, förordande upphäfvandet af gamla författningar rörande insamling af penningar vid bröllop och barndop, töranledde äfvenledes en ganska långvarig.( diskussion. Å ena sidan anfördes såsom skäl för bifall att fattigvården numera är ett kommunalärende, hvadan insamlingarne endast blifva en lindring i kommunens skatter, men ej någon bjelp för de fattige, som icke få ett öre mer än kommunens fattigvård bestämt; att saken mångenstädes väcker anstöt och har något serdeles motbjudande för dem, som nödgas påminna derom; att författningarne i ämnet äro föråldrade och icke vidare efterlefvas, samt följaktligen böra borttagas m.m.; om dessa åsigter förenade sig kyrkoh. Wennerström, d:r Såre, domprosteu Sonden, d:r Moberger och prosten Smitt. Å andra sidan talade prostarne Teonär och Westin, d:r Sandberg, hofpred. Wahrenberg, kyrkoherden Ekelund, hofpred. Rosenius och d:r Runsten för afslag, klagande öfver den lust som tyckes uppenbara sig för att afskära alla små inkomster för kyrkor och fromma stiftelser. Presten är af gammalt de fattiges målsman och någon klagan öfver redovisningsskyldigheten her ej försports. Författningarne göra heller ingen skada och kunna derför gerna stå qvar, hvarförutom saken har sedens helgd och alldeles icke väcker något missnöje. D:r Runsten förklarade det serskildt vara ett i högsta måtto oriktigt påstående att alla föråldrade lagar, som ej vidare efterlefvas, böra uppbäfvas. Vid anställd voterivg segrade utskottets hemställan med 23 röster mot 22. Slutligen godkändes utan diskussion lagutskottets betänkande n:r 20, afstyrkande förändrad lydelse af vittneseden. Borgareståndet. (Kl. 12 midd.) I dagens plenum bifollos utan diskussion följande ekonomiutskottets betänkanden: N:r 46, med förslag till sammanjemkning af ståndens beslut om upphörande af prebendepastoraten, hvarvid hr Henschen hellre ville ta något än intet samt derför önskede instämma i ridderskapet och adelns beslut, hvilket bestreds af hrr Falkman och Lindström, som ej insågo, hvarför borgareoch bondestånden skulle frångå sin mening och rätta sig efter adelns, helst då man begärt så litet. Presteståndet hade väl invändt, att frågan rör deras privilegier, men dermed bade den intet att skaffs, om ock utskottet genom ordalagen i en mening synes uppfattat saken så N:r 47, tillstyrkande motion om att hos regeringen begära nedsättande af en komite för att upprätta ordningsstadga för städerna, bifölls utan diskussion. N:r 48, afstyrkande motion om uppbörande af skeppares skyldighet att anlöpa Furusund, Sandhamn och Dalarö för att undergå visitation, framkallade en kort diskussion. Hr Henschen ansåg detta stadgande ej hindra smuggling, utan blott åstadkomma krångel och tidsutdrägt genom föreskriften att äfven vid motvind inlöpa. Vill man smuggla låter man ej afskräcka sig af ett 15 rdrs vite och denna föreskrift är således blott till förfång för den stora allmänhet, som ej har något ondt i sinnet. Tal:n yrkade i stället bifall till grefve Posses reservation att begära ändring i stadgandet, som säkert ej bifalles utan pröfning. Häri instämde hr Ekeroth, som ansåg nödvändigt att skeppsfarten såvidt möjligt befriades från onödigt bråk och omkostnader samt att man lika väl kunde upphäfva ifrågavarande visitationer, som men sista riksdagen gjort det vid Blockhustullen. Hr Meijer ansåg det väl bra, att alla onödiga hinder för sjöfarten afskaffades, men att ifrågavarande stadga bör bibehållas, för att åtminstone i någon mån förekomma smuggling; ty för att bedrifva sådan behöfver man icke alltid gå till ett annat land. Bornholm till exempel ligger nära inpå oss, och afsändas efter öfverenskommelse samtidigt några båtar derifrån samt från svenska kusten, går det ganska lätt att oförmärkt skaffa öfver godset, äfven om det skulle bestå i ett par hundra säckar kaffe. Så har det tillgått förut och lärer väl fortfara, hvarför talaren yrkade bifall till utskottets betänkande, hvari äfven hrr Falkman och Bergman instämde, hufvudsakligen af det skäl, att generaltullstyrelsen ansett stadgan böra qvarstå. Hr Witt fästade uppmärksamheten på hvad grefve Posse i sista raderna af sin reservation talar om upprättandet af en rörlig tullbevakning, som till sjös skulle söka öfvervaka och förekomma smuggling, somt att man således genom antagande deraf måhända skulle föranleda uppsättandet af en ny och dyr kår, samt att det äfven derför vore skäl att bifalla utskottets betänkande. Hr Henschen ansåg seglande fartyg lika väl kunna befrias från detta onus, som ångfartygen. N:r 49, afstyrkande motion om Smålands husarregementes afsittning, N:r 50, afstyrkande motion om minskning af beräringens förråder, samt N:r 51, afstyrkande motion om befrielse för rusthållare att forsla persedlar till mötet, biföllos utan diskussion. Härefter föredrogs inbjudning från adeln att deltaga i deras beslut öfver sista punkten af ekonomiutskottets betänkande N:r 36, rörande norrmäns och danskars rätt att här i riket drifva rörelse, som på yrkande af hrr Lemchen och Witt afslogs med fasihållande af ståndets en gång fattade beslut. Bondeståndet. (KL. 11 f. m.) Ekonomiutskottets mem. n:r 46, med förslag till sammanjemkning af rikets ständers skiljaktiga beslut rörande de s. k. preebendepastoraten, antogs at ståndet efter någon diskussion. II?fSskaftota afstvrkande hetänkanda r:r 48 i an