Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1866, sida 3

kA ( n, Å 3 Norrland och Smäland. al Under denna rubrik förekommer i Sands valls-posten följande uppsats: Hittills har Norrland ansetts såsom Sverge Eldorado. Alla, som hastigt velat göra lyckt som fortast möjligast velat samla förmögenhe hafva strömmat till de norrländska trakternt och verkligen har det icke äfven lyckats fö många. Besynnerligt förefaller det, att den in födde norrländningen ej sjelf kunnat tillgodo göra sig sitt lands fördelar. Om man tar e statistisk öfverblick öfver Norrlands magnater så finner man genast huru få infödda norrländ ningar fionas deribland. De flesta äro inflyttad. från andra sydligare landsändar. Så är ej för hällandet med Småland, som särdeles nu, 8edar en gren af jernvägsnätet banat sig väg genon det inre Småland, rättare förtjenar detta för omnämnda tillnamn än Norrland. Norrland har uppnått kulminationspunkten, icke i utveckling — mycket återstår i detta afseende att göra — utan såsom ett Eldorado för strömmen af lyck. sökare. Norrlands trävaru-period går sitt slut till mötes. Landet borde i anseende till de oerhörda penningaummor, som der utdelats, vara rikt, mycket rikt, men är det ej. På en och annan hand finnes väl förmögenhet, ja stor förmögenhet äfven, men det egentliga folket är icke rikt, knappast välberzadt. Då förmögenheten i Norrland såsom förr nämndt är finnes företrädesvis på icke infödda norrländningars händer, så är deremot förmögenheten i Småland nästan uteslutande i infödda småländningars händer. Getapulien är kanske för närvarande det lyckligast lottade af alla Sverges landskaper. Detta omdöme är kanske för mycsket individuelt, men det är också ett omdöme af en individ. Vi veta alla, att mången småländsk oxdrifvare, efter att några år ej varit afhörd i hemorten, dykat upp på Stockholms börs soch tagit säte och stämma bland dess magnater. Hvad som kanske ej är allmänt kändt är att i verken i Stockholm och vid landtstaterna anses småländningar för de dugligaste ämnen till goda embetsmän. I Stockholm skall man vara särdeles framstående eller hafva goda relationer för att såsom icke småländning betraktad kunna kämpa sig fram till någon betydligare eller mer indrägtig embetsmannapost. Det har nu en gång blifvit en vurm att ej gynna och antaga andra än unge män i verken från Småland. Vår största sångerska är född i en torparestuga i Småland. Få vi sätta tro till Parisertidningarne -och hvarför skulle vi ej göra det, då man vet att dessa sällan slösa med för mycket loford på utländska artister — så står Christina Nilsson till och med öfver Jenny Lind. En af nyare tidens store målare, Marcus Larsson, hade sin vagga i Småland. I fråga om att på duken framkalla ett stormande haf var han kanske den främste bland sina samtida. Vill man ha ett par utmärkta oxar — hvar taga dem, om ej från Småland? Kan någon framvisa en ostsort, som i godhet täflar med Smålands prestost? Jag tviflar storligen derpå. Den stora efterfrågan denna ost ännu har i verldsmarknaden visar bäst dess förträfflighet och afvisar således hvarje invändning mot sanningen häraf, Takskiffer har förr tagits trån England. Ur nationalekonomisk synpunkt är detta mindre nyttigt. Fråga uppstod om ej detta nyttiga och varaktiga taktäckningsämne skulle finnas inom landet. Kanske i Småland. En bergmästare i Småland börjar fundera på saken, och resultatet var, att sådan skiffer — det påstås att den i eldfasthet öfvergår den engelska — verkligen fanns i Småland. Hvilka hafva vi — särdeles i Norrland, der trähusen äro illa ombonade — att tacka för att vi hädanefter kunna de långa och kalla vinteraftnarne få sitta i våra rum utan att hacka tänderna? Några företagsamma småländningar, som vid Munksjö pappersbruk tillverka förhydningspepp i låvga banor. Hvarest finns verldens bästa tändstickor om ej i Småland? Ja, Rika Morbror får visst förändra sin visa något, och i stället för Rio Janeiro bör det kanske heta: Småland, det är ett land som duger. Boskapen äter visserligen ej , fårsk spenat med ägg i!; men något ditåt måtte det väl vara, ty annars kunde ej oxarne blifva så seta eller osten så god. Der växer väl icke ,guld på åkern som potatis, men guld fiones dock i Småland, hvilket intet annat svenskt landskap kan berömma sig af. I Alsheda socken, 4 å 5 mil från Ekesjö, sinnas anledningar till guld, tenn (tvenne metaller som förr ej funnits i Sverge), koppar och jern. Vid en genomresa fick jag af trovärdiga personer höra detta. Grufvorna äro inmutade, men något ordentligt Arbete har ännu ej kommit i gång. Det kan väl ej vara så storartade anledningar till malm at dessa ädla metaller, eftersom arbetet så lamt bedrifves; men vissheten att en guidådra är inblandad i vår svenska granit kan ge anledning ill ytterligare upptäckter i samma väg. Detär e omöjligt att våra norrländska berg gömma ner och mindre rika malmtillgångar; men konsten att finna dessa saknas, och jag vet ej huru lenna konst skall kunna inhemtas, om icke i Småland. Det bästa vore kanske att införskrifva ill Norrland småländningar, skicklige i konsten tt kuona leta reda på grufvor. Ett guldskimande tidehvarf, denna gången framlysande ur dergets schakter, skulle på detta sätt ännu en sång randas för Norrland och — hvad som vore väst — norrlänaningen skulle då af erfarenhet eta att bättre taga vara på och tillgodogöra lessa fördelar och använda dem såsom medel ill landets enda och sanna utbildning och utecklipg, som enligt min tanke består uti uppdlande af de många för fäfot nu liggande svartnylletegarne, der landets egentliga rikedom bör, m ock med möda och arbete, sökas. Den rara måländska prestosten och de feta oxarne skulle fven då erhållas på närmare håll. nn (Insändt). Till hare IT CtSlharmeman I i.... —