Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1866, sida 2

as till den innevarande lagstiftningsperiodens lat. Följande dag var deputeradekammaren ör sista gången samlad och åhörde uppläandet af ett kongl. reskript, som, enligt wad telegrafen meddelat, innehöll de svåraste peskyllningar mot solkrepresentationen. Kamnarens president hr Grabow yttrade derefter hågra afskedsord, uttryckande det hopp, att oreussiska folket skall manligt understödja ina representanter och troget helighälla förattningen. Ända intill upplösningsdagen inströmmade ill deputeradekammaren bifallsoch tacksamnetsadresser från alla delar af preussiska monarkien. Preussiska folkets sinnesstämning, kref Kölnische Zeitung d. 21 dennes, ,är så onhällig, att iatet tvifvel kan råda öfver den atgång som pya landtdags-val komma att erhålla, äfven om regeringen, öppet kränkande författningen, skulle påbjuda en ny vallag — en åtgärd, om hvilken många tidningar med beklagansvärd lättsinnighet tala såsom varande i görningen, hvilket vi dock för regeringens skull måste vägra att tro. Deputeradekammaren hade vid sin upplösning ännu icke hunnit diskutera och besluta rörande budgeten för 1866. Andra vigtiga lagförslag, t. ex. den om arbetarekoalitioner, hade icke heller hunnit blifva ämnen för debatt och beslat. ÖSTERRIKE. Ungerska underhuset har antagit Deaks adress: förslag. Det adreksförslag, som föreligger i ungerska öfverhuset, är, ehuru till formen mildt och försonligt, dock i saken lika långt gående som det förra. Från Wien skrifves, att mången redan tror, att kejsaren skall bevi:ja inrättandet af en inför riksdagen i Pesth ansvarig ungersk ministero. En sådan fordras så godt som enhälligt af ungerska folkets representanter, och utan en eftergift åt denna fordran synes den försoning omöjlig, som emellertid är nödvändig, särdeles under närvarande politiska ställning, då den kejserliga regeringen befinner sig i ett så spändt förhällande till den preussiska. ITALIEN. Minghetti tillkännagaf i parlamentssessionen den 21 dennes sin önskan att meddela den närvarande ministåren ett förtroendevotum så väl i afseende på den inre och yttre politiken, som på dess fiaansplan. Han ansåg bkväl för oundgängligt, att regeringen, efter franska statsministerns förklaring i franska senaten, förskaffar sig visshet om, att ingen vidare intervention i Rom kommer att ega rum samt att den omtalade organisationen af en fransysk frivillig kår i Rom icke innefattar någon solidaritet mellan dessa trupper och Frankrike. Kronprinsen, generallöjtnant och kommenderande general för militärdivisionen i Neapel, har begärt afsked som general, för att, genom sitt exempel, härigenom lätta armåreduktionen. Flera italienska tidningar instämma i det, efter vår mening, alltför sangviniska förslaget, att bilda en nationalförening för statsskuldens betalande. Kommunalrådet i Venedig har, såsom förut är anfördt, afslagit det begärda anslaget till teatern Fenice. Österrikiska regeringen hade önskat, att denna teater skulle blifva det ställe, der de italienska och de österrikiska familjerna skulle träffas, för att en försoning dem emellan härigenom skulle inledas. Men venetianarne ville icke nappa på kroken och så blef, i brist på teaterbesökande, en subvention från statens eller stadens sida nödvändig. Att obehagliga uppträden härigenom uppkommit, synes af följande skrifvelse från grefve Bembo, podesta i Venedig, till österrikisko guvernören v. Toggenburg. Gtesve Bembo skrifver nemligen: Excellens! Jag begaf mig i dag på morgonen till Er i afsigt att föreslå någon medelväg, genom hvilken vi kunde komma till ett beslut i den ledsamma teaterfrågan. Detta steg var mig ålagdt af pligten och af hvad jag ansåg passande för en person i min ställning. Ers excellens har velat införa frågan på ett helt annat område och har uttalat ord så förnärmande, att min heder och min karakter ingalunda kunna fiona sig dervid. Jag har icke velat nedlåta mig att besvara dessa utfall, emedan min värdighet icke tillät detta. Jag har i stället till Ers excellens härmed velat öfverlemna min ansökan om afsked som podesta i Venedig, med arhällan, att Ers excellens ofördröjligast måtte insända densamma till kejsaren. Den aktniog, som jag är skyldig det land, hvilket jag har äran representera, har ålagt mig detta steg, hvilket icke alla da hotfolla förföljelser, för hvilka jag under sex år varit utsatt, förut kunnat tvinga mig till. Motteg etc. Pier Luigi Bembo. Detta bref innehåller ett ganska talande bevis om stämningen mellan venetianarne och österrikarne. Skall detta olycksaliga förhålJande upphöra och saken regleras på så sätt, som ett telegram till oss antydt och som en åntX-ÅX-——————-—-————X—— —