Mandanslickan ). Berät:else från Rhen och Missouris slodområde. Af BALDUN MÖLLHAUSEN. (Öfverzättnirg af Sigfrid Nyberg) — Jaså, hen var hungrig? fortfor fadern i sträng ton, — jag förbjuder dig en gång för alla att utan mitt tillstånd inlåa dig med frommande menviskor. Gå genast in och stanna der minst i två timmar. Och ni, min vän, fortfor han derofter till mig, — var så god och lemna gonast min trädgård på samma väg som ni kommit. Om ni varit bungrig och hyst redliga afsigter, hado ni kunnat visa er öppet i huset, — men att intränga i smyg och förleda mina barn till att begå felsteg — — Han har iuto forledt mig! inföll gossen trotsigt och såg sig tillbaka. — In i huset med dig! bojallde fadern vredgad. — Midqdsgen väntar dig! ropade modern, och i nästa ögonblick hade den lillo vildbjernan försvunnit. Vid herros barska tilltal, hvilket var fullkomligt berättigadt så väl genom det läge hvarnti ban fannit mig som genom mitt yttre, kände jeg mig beklämd. TröstIds blick jag in i den unga, sköna frans m :, och redan tankt det icke vore bäst för Sto jig hurav:ås mig att frivilligt ot) Se H.-T. N:o 1—45.