Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1866, sida 1

och . då ja, jag mot aftonen lade mig med en känsla af trygghet, hämmades plötsligen alla mina dystra tanksr, omedan tröttheten besegrade mig och en fast sömn tillslöt mina ögon. Jag väcktes emellertid långt före dagens iabrott. Förskräckt spratt jag upp, men endest Jesuitergårdons egare stod framför mig och frågade om jag förstod att sköta hästar. — Jag her tillätit min kusk att under några dagar helsa på gin familj i Rueindorf, sade han, sedan jag besvarat hans fråga jakande, — och jag ville be er att taga min kusks rock samt köra mig till Köla och, efter ett kort uppehåll der, vidare till Aachen. Fcån Aachen kan pi lätt uppnå den närbelägna gränsen, och för att undvika uppseende kör jag sjelf tillbaka. Naturligtvis antog jag dotta förslag, och en timma sednare satt jag, iklädd en blå rock med svart sammetskrage och silfversnören, på kuskbocken af en lätt, öppen droska, med en piska i ena handen och tömmarne i den andra, och i skarpt traf lemnado vi gården genom en stor trädgård och kommo at på landsvägen till Köln. I Köln dröjde vi endast medan hästarne hvilade, och redan nästa afton uppnådde vi Aachen. Utan videre äfventyr, hvilka jag bitintills undgått såsom kusk åt win med vägoch vattenbyggnader sysselsatto värd, uppnådde jag den närbelägna gränsen, och då jag hade öfverskridit den, voro mina pappor tillräck liga att skydda mig mot alla vidaro forsol jelser. Fråa Havre, och gedan jag hetiovgst mi; plats på ett till Amerika otordrojligen aigå ende fartyg, skrof jag till min förmyndare oci till Frankfurt, för att lugna dom, som byst deltagande för mig. Äfven vandringsboke