Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1866, sida 1

verlemna mig åt rättvisen för att undgå vidare faror, då herrn åter tilltalade mig. — Lugna er, började han välvilligt, i det han räckte mig handen, — om ni verkligen är herr Wandel, om hvars flykt alla tidningar berätta, så vill jag minst af alla bidraga till att man ånyo griper en så ung man. Jag villo blow vilsoleda min son angående er per8on. Barn äro farliga innehasvaro af en homlighet. Lyckas det mig att obemärkt skaffa er in i mitt hus, så kan ni anse er som räddad, — men hur är det, har ni papper? Ni är ju genomvåt och utan batt? Jag beskref i korthet min flykt, min förfojelse, det sätt hvarpå jsg inkommit i trädgården och blifvit bekant med gossen, samt slöt dermed att jag bad att få stanna i mitt nuvarande gömställe tilldess den svagsinta hade återlemnat mig min portfölj. Mina ord fonuo onskadt gensvar hos de menniskovänliga makarno. Do förrådde ej den minsta misstro; tvertom bevisado deras ord det uppriktigasto deltagande, och då de aflägsnade sig från mig beslöto de att genast bortkolla hvarjo obohörigt vittne på vägen genom en lada till en vinpressbyggnsd, dit de ämnade insmuggla mig. Do Lado icke varit länge borta, och jag hade åter dragit mig tillbaka i mitt gömställe, då jag slutligen mellan grenarne upptäckte fröken B:izselbach, som gick långsamt framåt på bogserstigen och tid efter annan blickade uppmörksamt mot pilhäcken. Tillika hörde jag att hon sjöng för att derigenom väcks min upp Först d ländt till trädgårds. Fo-ten och såg sis Ulbaka, hkösom för at orientera sig, vågade jag lemna trädens skydd och nalkas henne. Min flykt och hennes medverkan till den