Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1866, sida 3

simulaker. — På efterfrågan hos läkaren erior jag att ingen enda man bland dessa anmält sig sjuk efter dessa ansträngningar. — Nu voro nattqrarter i omkringliggande gårdar anordnade för de nyankomne kompanierna, men vid taptot anhöllo de hos sina officerare att ännu samma natt få återvända till sina kompaniplatser. — Detta beviljades; och kl. 10 på qvällen afmarecherade de åter, afskedshelsade at lifliga hurrarop från de qvarvarande kamraterna, som då som bäst sysslade med midsommarstångens resande, och återkommo på siua kompaniplatser kl. 4 på morgonen. — Thorsburgs och Kräklingbo kompanier hade således på ett dygn marscherat 6 mil, öfvat fälttjenst under 2:no timmar samt utfört bataljonsexercis under 2:ue andra timmar. — Det är visserligen sanot att manskapet var lätt rustadt och bar jemte sitt gevär blott patronkök och tornister med dagens munförråd, men det är ändå en fältmarsch som förtjenar ihågkommas och länder de kompanier till heder, som utförde densamma. — Kristianstad. Tilldragelserna på Råbelöt. Kristianstadsbladet för den 21 d:s innehåller följande: Förloppet af den undersökning i nämnde mål, som förekom inför Willands häradsrätt den 16 dennes, bekräftade tillfallo den af oss vid jett par tillfällen uttalade åsigten om det okloka i böndernas beteende att vägra uppfylla de kontrakter, på grund af hvilka de äro i besittning af sina innebafvande hemman. Deras hela uppträdande vittnade om att de voro fullkomligt främmande för de lagliga formerna, okunniga om rätta sättet, på hvilket do med något hopp om framgång skulle kunna göra sina anspråk gällande, och i följd deraf så godt som värrlösa inför lagens bokstaf, som icko vet af några serskilda konsiderationer för okunnigheten och fattigdomen. De syntes fasta och orubbliga i den åsigten, att deras hemman icko tillhöra säteriet, utan kronan, och att åborätten är dem tillhörig, hvarföre äfven deras svaromål på stämningen hufvudsakligen gingo ut på, att de icke onsågo sig skyldige uppfylla kontrakterna, emedan majoren Kennedy enligt deras förmenande icke är laglig egare till säteriet underlydando hemman. Referatet öfver domstolsförhandlingarno är af följande lydelse: Majoren John Kennedy, innehafvare af Råbelöfs och Odersberga fideikomiss, hade till denna deg uttagit stämning till häradsrätten å trettiosex af sina åboer med yrkande af det strängaste ansvar å dem enligt uppgifna lagrum samt omedelbar vräkning från deras innehbafvande hemman för det de upproriskt och olagligt vägrat uppfylla siva skyldigheter, enligt mellan dem och godsets innehafvare upprättade kontrakter, hvarjemte majoren begärde ersättning enligt räkning för de genora böndernas upproriska handlingssätt uppkomna förluster och för rättegångskostnaderna. Då målet påropades inställde sig en f. d handlande vid namn Holmberg såsom Fombud för major Kennedy; å egna och medparters vägnar uppträdde åboerna Sven Larsson och Hans Persson i Filkestad. Svaranderna inlemnade till rätten ett skriftligt svaromål, undertecknadt af alla de instämda med undantag af tvenne, som lära träffat förlikning med käranden. I denna skrift, som var ilia sammanfattad och utan någon reda eller klarhet och så otydligt skrifven att den med största svårighet kunde läsas faf rättens ordförande, vice häradshöfdingen Lundeberg, sökte svaranderna att framställa orsakerna till deras handlingssätt. De hade kommit till insigt derom att de at dem innehafda hemmanen icre lagligen innehades af käranden och att de sjelfve på grund af arfsrätt efter sina förfäder kunde betrakta sig såsom de enda laglige innehafvarne deraf och att innehafvaren af Råbelöfs gods icke hade annan rätt till hemmanen, än en viss årlig ränta eller landtgille. De bestredo yrkandet om vräkning och ansvar för uppror, yrkade ansvar på käranden för beskyllning samt för det han velat lägga tunga och skatt på konungens undersåter, framhöllo förbindelserna enligt åbokontrakten såsom ett slafveri samt bestredo stämningspåståenderna i sin helhet. Derjemte yrkade de att käranden skulle åläggas att genom dokumenter visa om han eger någon laglig rätt till de bemman gom tvisten rörer. Tvenne åbokontrakter företeddes och upplästes; de voro af alldeles lika lydelse och underskritna i vittnens värvaro af öfverstinnan Sophie Peyron, född Rosen, och åboarne som de gälde. På fråga om de sjelfve skrifvit sina namn, svarade det ena ombudet att sådant icke skett godvilligt; men det andra ombudet ville icke besvara hvarken denna eller andra frågor, utan åberopade den inlemnade skriften. Om han sjelf undertecknat sitt eget kontrakt, kunde han ej minnas. ,, Kontrakterna voro i alla fall ogiltiga, då de blifvit utfärdade at den som ingen rätt hade att utfärda dylika handlingar; om de sjelfva undertecknat dem, skedde sådant emedan de då icke kände annat än att de oundvikligen skulle vara tvungna att förblifva i slafveriet. På fråga om de blifvit kallade att infinna sig till arbete, utan att sådant efterkomma, yttrade ena ombudet ja, ,, emedan den menniskan major K. ha vi ingen befattning med, På fråga om de förut fullgjort kontrakterna, svarades att de fullgjort dem under öfverstinnan Peyrons tid, men att detta då skett godvilligt, utan att de dertill ansågo sig ega någon skyldighet. De räkningar, käranden företedde öfver ersättning för icke fullgjorda skyidigheter, bestego sig till omkring 40 rur rmt för dem hvardera. Derpå företeddes den handling, hvarigenom öfverstinnan Peyrons testamentsexekutorer under fardagstiden till den 14 Mars 1866 till majoren K. öfverlåter brukningsrätten af egendomarna Råbelöf och Oderberga med underlydande, samt den handling, hvarigenom frih. v. Böhnen till majoren Kennedy och hans fru Celestine Kennedy, född v. Böhnen, öfverlåtit sin rätt till ofvannämnde fideikommiss. Sedan kärande ombudet inlemnat en skrift, hvari majoren K. förklarat sig afstå från sina strängare ansvarspåståenden och vara villig att inlåta sig i underhandling om förlikning, hvartill dock såsom ett oeftergifligt vilkor fordras att den uppsats, som svaranderna låtit införa i tidningen Kristianstads-Bladet, genom en förklaring i Postoch Inrikes-Tidningar blir återkallad — men att han fortfarande yrkade på vräkningsdom och ersättning för icke fullgjorde skyldigheter, och svaranderna begärt uppskof, hvilket åter bestreds af kärandeombudet, beslutade rätten efter öfrerläggning att utslag kommer att afkunnas vid tingets slut (i slutet af Febr. eller början af Mars). — Linköping. Eldsvåda. Den 12 dennes, på aftonen, nedbrann Gudhems qvarn i Weta socken, tillhörig hr Axel Danckwardt Liljeström på Solberga. — Wexlö. Vid konstutlottningen, som hölls under Sigfridsmessomarknaden i Wexiö, vanns