nämning, förmedelst kongl. kungörelsen den 19 December 1844, föreskriften, att de legals kungörelser, hvilka, enligt lag eller särskilda föreskrifter, borde genom allmän tidning offentliggöras, skulle införas i Postoch Inrikes Tidningar. Denna tidning har sedermera oafbrutet utgifvits af enskild person på grund af kontrakt med svenska akadsmien och mot erläggande till akademien af ett arrendebelopp, utgörande intill år 1849 fem tusen två hundra rår bko årligen och sedermera 5,000 rdr bko eller 7,500 rår rmt, emot hvilken sistnämnda summa utsifningsrätton är upplåten för åren 1866—1868. Genom särskildt kontrakt med utgifvaren af Postoch Inrikes Tidningar, hvilket på nådig befallning blifvit den 19 April 1856 af dåvarande kabinetts-sekreteraren upprättadt och sedermera förnyats, så att det med någon förändring gäller jemväl för innevarande år, har Kongl. Maj:t emot vissa tidningsutgifvaren beviljade förmåner och deribland den att äfven andra officiela tillkännagifvanden än de, som kunde hänföras till legala kungörelser, skulle i främsta rummet lemnas till införande i Postoch Inrikes Tidningar, förbehållit regeringen rättighet att få i tidningen införa jomväl andra meddelanden, som finnas vara af beskaffenhet att böra komma till allmänhetens kännedom. Härförutan och på det ej mindre tidningen måtte komma att för dylika meddelanden erhålla erforderligt utrymme än ock desamma skulle hålas allmänheten för billigt pris tillhanda, har, på Kongl. Maj:ts befallning, den 16 December 1859 blifvit träffadt det aftal, att tidningens förutvarande format skulle ökas med minst sexton procent men prenumerationspriset för helt år ändock nedsättas trån 16 till 12 rdr, emot en ersättning till utgifvaren af 10,000 rdr rmt årligen, hvilket belopp för hvarje år blifvit fördeladt att atgå af de särskilda hufvudtitlarnes extra utgiftsmedel, och jemväl skall, enligt nådigt beslut, för innevarande år så utgå. Genom dessa anordningar kan emellertid behofvet af en officiel tidning icke anses på ett tillfredsställande sätt afbjelpt. Uti en underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1850 yttrade redan lagberedningen, vid afslutandet af sitt arboto, i fråga härom följande: Under fortgången af det arbete beredningen nu fallbordat, har den fråga ofta förekommit, huruvida för de talrika fall, då efter lagförslagen, likasom efter åtskilliga redan gällande lagar och författningar, stämningar, andra kallelser eller underrättelser af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten genom tidningar, det sätt, som dertill för närvarande begagnas, må antagas vara för ändamålet verkligen tillfyllestgörande. En tidning, som skall köpas, kan omöjligen häri landet blifva så spridd, att den läses af mera än en ganska ringa del af landets befolkning. Hvad den innehåller får således icke, med något sken af sanning, sägas hafva kommit till den stora allmänhetens kännedom. Ej heller synes det vara med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en stämning, en kailelse eller en annan underrättelse af ifrågavarande slag meddelas, skall derföre vidkännas någon afgift, vare sig större eller mindre. Kostnaden bör falla den till last, som låter ett sådant meddelande utgå, icko den, till hvilken det utgår, emedan det är den förra allena, som njuter förmånen deraf, att han ej behöfver med större omgång och på ett vida mer betungande sätt för meddelandet söka den sednare. Af allt detta är det, efter beredningens tanke, en följd af de ofta nämnda meddelanden, på hvilkas iakttagande ganska många menniskors hela välfärd ej sällan beror, böra införas i något kungörelseblad, som sprides lika vidsträckt med det, hvarigenom lagar och författningar promulgeras och som, lika med detta, kostnadsfritt utdelas till hvarje församling och till offentliga myndigheter för att öfver allt i riket vara tillgängligt för en hvar, som deraf vill hemta någon upplysning. Ett sådant blad, af den vidd för hvarje gång det utgifves, att alla till tryckningsdagen inkomna meddelanden deri få sitt tillbörliga rum, kan med skäl förtjena den i lagstil vedertagna benämningen af allmänna tidningar, emedan allmänhetens rätt och säkerhet, så vidt möjligt är, derigenom vårdas; och beredningen har funnit denna sak vara af så stor vigt, att den trott sig ej böra helt och hållet afsluta sitt arbete utan att derå fästs Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet. Denna framställning har under den tid som efter densamma förflatit, icke förlorat något af sin giltighet. Men detär icke blot med afseende på legala tillkännagifvanden, hvilka oftast blott beröra enskilda angelä genheter, som det är af vigt, att den officiela tidningens innehåll kommer till allmän: hetens kännedom i en utsträckning som efter erfarenheten i vårt land, likasom i an dra, icke kan för en officiel tidning påräknas med mindro än att den till en del kost nadsfritt utlemnas. För en oafbruten vexel. a a EE — Godt, min käre herre, jag emottar med