Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1866, sida 2

Göteborg den 23 Februari. Statskrediten. Den insigtsfalle förfatare, som i Aftonbladet skrifver under ruoriken , Ekonomiskt, framställde häromdagen några allvarsamma anmärkningar mot riksguldskontorets fullmäktige, derföre att de tillåtit negociatörerne af det sednaste svenska ernvägslånet utsätta de nya obligationernas räntefot till 5 Å, under det våra föregående obligationer egt en räntefot af 411 procent. Han ansåg att det varit rikets ständers mening det den sednare räntefoten ej borde öfverskridas, och antör såsom bevis att riksgäldskontorets fullmäktige uppfattat ständernas mening sålunda, att i föregående lånekontrakter fullmäktige föreskrifvit det obligationerna ej finge ställas med högre än 4!, Å ränta. I förbigående vilja vi anmärka att denna uppfattning af saken ej är fullt exakt. Visserligen sägos i det af förf:n åberopade lånekontraktet af den 3 Febr. 1858, att ,kontrahenterna förklarat att de skola använda annuiteten under de för densamma bestämda 40 åren till inrättande och utgifvande af ett 4!,-2 lån etc. — men i samma kontrakt talas några rader förut om ,den aj lånets öfvertagare bestämda räntefot, hvadan det är tydligt, att sedan man blifvit blott öfvorens om annuitoten och tidrymden för dess utgående (hvilket är det hufvudsakliga), så har det stått lånets öfvortagaro fritt att anordna sina obligationer, till valör, indelning och antal (se 7 i samma kontrakt), såsom det synts dem lämpligast, då de sedermera ,förklarat att de ämnade utställa obligationerna med 4 12 Z ränta. Och detta anse vi vara alldeles i sin ordning. Lånets öfvertagaro kunna näppeligen afsäga sig rättigheten att anordna de räntebärande papper, på hvilkas lyckliga försäljning deras affär hvilar, uppå det sätt, som de fiana vara för sakens framgång fördelaktigast. Ett sådant medgifvande från riksgäldsfullmäktiges sida lärer väl alltså varit alldeles nödvändigt, för att kunna bringa affäron till stånd, och då finna vi i denna del ingen verklig anledning till klander. Men vår kredit måste lida derpå att räntefoten höjdes till 5 Z, utropar den ärade försattaren i Aftonbladet, och detta borde fallmäktige hafva insett och behjertat, så att de, förr än de ingått på slika vilkor, borde hafva gjort en anmälan om förhållandet till de församlade ständerna, för att af dem erhålla nya föreskrifter. Icko blott att våra äldre papper skola röna en nedtryckning af den nu utsatta högre räntefoten; betänkligast är att blifvande låneföretag komma att häraf röna det menligaste inflytande.