Mandanslickan ). Berät!else från Rhen och Missouris slodområde. Af BALDUN MLLHAUSEF. (Örversättning af Sigfrid Nyberg) — — Hara länge dröjer det tills ångbåten hinner oss? frågade jag verkligt förskräckt, ty nu, sedan jag smakat friheton och redan befann mig så nära målet, föreföll fångenskapen mig dubbelt fruktansvärd. — Knappt fem minuter, ljöd det föga tröstorika svaret. — Jag måste bort, svarade jag ifrigt. — Om vi landa försämra vi vårt läge, invände båtkarlen. — Ni skall into landa, invände jag hastigt, — ni skall endast noga handla efter mina föreskrifter, så kunna vi alla ännu räddas. Vänd båten långskepps mot ångaren. Äro ni färdiga? — Ja. — Fröken Brisselbach stig upp och sök att dölja mig med er gestalt, befallde jag vidare, ty närheten af faran skärpte nu som förr vid dylika tillfällen icke blott min uppfinningsförmåga, utan förestafvade mig äfven det rätta sätt, som ofta gör envisa svagsinta fogligare. Knappt hade den sistnämnda åtlydt min uppmaning, så sköt jeg min rensel, vid hvil) Se H.-T. N:o 1—44,