Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1866, sida 2

kadeersättning, men desto mer mot det föeslagna beloppet och sättet för dess anskafande. En för stor ersättning förleder till onödigt nedslagtande, och såvida det icke kunde bevisas, att ett kreatur, sedan dot angripits af farsoten, vore värdt tvåtredjedelar af dess värde som friskt, så vore den nu föreslagna ersättningen för stor. Värdet af ett sjukt djur står i ett direkt förhållande till dess utsigt att tillfriskna. Om tvåtredjedelar af de angripna kreaturen tillfriskna, så utgöra tvåtredjedelar af det friska djnrets värde den lämpliga ersättningen för dess nedslagtande. Hr Mill visade, att just emedan de förluster, som boskapspesten förorsakar, slutligen drabba konsumenterna, så vore jordegare-intresset, såsom klass betraktadt, icke berättigadt att fordra en speciel skadeersättning från de öfriga folkklasserna. Ersättningen bör utgå medelst ömsesidig assurans inom jordbrukareklassen sjelf. En aristokrati, som gör anspråk på de förnämsta äreplatserna i samhället, borde betrakta det som en hederssak att ställa sig i främsta ledet, då det gåller att möta en nationalolycka; den bör åtminstone icke ställa sig bakom de andra sambällsklasserna och söka göra sig denna nationalolycka till pekunier vinst. — Lord Cranborne ansåg, att man i en fråga af så trängande beskaftenhet borde lemna aristokratiens theoretiska pligter odiskuterade, och påstod, att staten vid föregående tilltällen bisprungit enski:da klass intressen. Bir John Pakington invände mot hr Mill, att ett sjukt kreatur är ingenting värdt, att skadeersättningen således icke kan mätas efter den af hr Mill anbragta måttstocken, utan bör lemnas jordegaren för att han må bortrensa smittämnen från sin ladugård. Denna sir John Pakingtons argumentation väckte löje äfven på torypartiets sida. Herr Mills tal blef diskussionens vändpunkt. Finansministern Gladstone, toryiterna Henley och öfverste Wilson Patten m. fl. erkände riktigheten af åtskilliga herr Mills anmärkningar, och hr Gladstone, understödd af hrr Bright och Mill å ena sidan, af herrar Henley och Patten å den andra, framstälde i afseende på skadeersättningens storlek ett medelvägsförslag, enligt hvilket ersättningen ej får öfverstiga kreaturets halfva värde som friskt. — — — a — — — —— — 2Z)JOaOaQ.p — .Detta förslag hade alla utsigter att blifva antaget. SPANIEN. Det klerikala partiet arbetar beslutsamt och oaflåtligt på en brytning med Italien. Dess närmaste spekulation går ut på att viana kejsar Napoleon för en kongress af de katholska makterna till Kyrkostatens skydd. I ,Diario af den 16 dennes heter det härom: ,Den fråga, till hvilken Septemberfördraget kan leda, angår icke blott Frankrike och Italien; romerska frågan berör det katholska intresset. Do katholska makterna böra icke öfverlemna lösningen deraf ät slumpen eller trolösheten; de hafva både rättighot och pligt att taga reda på de politiska förändringar, hvilk: kunna inträfta i Rom efter fransmännens aftåg, och att till och med uppträda mot dessa förändringar med alla de medel, hvilka derför kunna vara passande. Alldeles på samma sätt hafva de ultramontana senatorerna uttalat sig under de sista debatterna i Madrid. Utrikesministern Bermudez de Castro har deremot ganska kraftigt uppträdt mot en af dessa senatorers, Seijas, anfall mot erkännandet af konungariket Italien. Ministern yttrade: ,Mina herrar! Qvinnor och barn kunna ängslas, ty för svaga för att kunna begripa politiska nödvändigheter, inholja de sig gerna i religionens mantel..... Hr Seijas har mycket vältaligt utvecklat, att man åt katholikerna bör lemna deras religion ren och oförfördelad. Jag har ingenting annat att invända dere mot, än att den hedervärde talaren tillhör samma kyrka som vi ministrar, och att vi äro lika katholska som han. Må han anfalla oss, om han så finner för godt, men vi utbedja oss, att han icke måtte gammanblanda religion och politik med hvarandra, för att af denna blandning göra en parlamentarisk krigsmaskin, ty sådant är icke Gudi behagligt, och herr Seijas torde en gång komma att göra räkenskap derför. Utrikesministern yttrade dessutom, att , spanska regeringen visserligen icke skall blifva den italienska skyldig svaret på den sednaste depeschen från general Lamarmora, men att för spanska regeringen äro konungariket Italiens rättigheter lika heliga som påfvens. Den nyfödde infanten afled den 14 dennes. TURKIET. I ett telegram från Konstantinopel till Marseille af den 7 dennes heter det: ,, Man vill veta, att demonstrationer förekommit i Damascus mot konskriptionen. Det är fråga om att atsända 10,000 man samt bergsartillerl till Syrien. I ett sednare telegram heter det: , Enligt underrättelser från Tripoli (Syrien) skulle 4,000 turkar hafva anfallit 1,500 maroniter, de sednare under befäl at Joseph Karam, vid Benachy, omkring fem mil från Tripoli. Karam lärer hafva tillbakaslagit tre anfall, tagit fyra kanoner och gjort I många fångar. Tarkiska regeringen har mycket obehag af de tscherkasser, hvilka fått tillstånd att slå sig ned i de turkiska provinserna. Med undantag af några stammar, äro dessa lika rosgiriga som indolenta, och kunna icke finna sig vid ordnade förhållanden, minst med jordbruk. Den enda verksamhet de tycka om är jagten, men icke endast på vildt, utan ifven på sina grannars tillhörigheter; de göra således trakten osäker långt omkring sins bostäder. Da 10 å 12,000 tscherkasser, vilka fått sina boningsplatser på begge strän